Måndag
Ännu en dag full med... Ja... Irritation och motgång.
Varit uppe hela natten, fastnade vid ett släktforskningsprogram. hehe. Kunde verkligen inte slita mig därifrån! Fast nu har jag kört fast, behöver hjälp från släktingar om jag ska kunna fortsätta bygga vidare på släktträdet..
Gav hundarna frukost innan jag la mig på soffan för att vila några timmar. Självklart vägrade Felix äta. Blir så frustrerad när han matvägrar. Felix lillmage skrek för fullt av hunger, men han vägrade äta :( Blir bara värre och värre också, för han matvägrar pga att han är olycklig.
Gick ut med hundarna för en snabbkiss på gården, blev inte någon snabbkiss.. Lotus sprang i vanlig ordning ut i skogen för att skita, inga problem med det, de är liksom Lotus grej att springa ut i skogen när han vill skita och sen kommer han tillbaka direkt när han lättat på trycket. Fast denna gång bestämde sig Felix för att springa efter Lotus ut i skogen. I helvete Felix kom när jag ropade. Hatar den här årstiden, varje år är det samma sak, Felix slår igen öronen och lyssnar inte ett skit.
Nåja, efter många om och men så kom han tillbaka. La mig i soffan för att villa. 20 minuter hann jag ligga innan Sickan bestämde sig för att riva ner en tallrik + ett glas som stod på diskbänken i väntan på att få komma in i diskmaskinen.. Då var det bara att sätta igång att plocka upp alla delar och dammsuga ordentligt.
Sen har det bara fortsatt.. Fryser och har ont i kroppen, känns som feber, men termometern visar en normal temp. Mensvärk from hell, illamående som kommer och går och en hemsk huvudvärk.
Fick mindre roliga brev på posten idag också, så imorgon måste jag åka in till Kalix och reda upp problemen.
Nu räcker det fan med problem för idag..
Är så orolig för Felix och hans mående :( Så länge Fredde är hemma så är han en glad liten prick, men så fort Fredde åkt till Gällivare är han som en helt annan hund, deprimerad.. :(
När Fredde är hemma så vill Felix busa, han äter mycket bättre, uppfostrar Taro, bättre kroppshållning, är vaken mer osv.
Men nu.. Det blir bara värre för varje gång Fredde åker iväg. Jag får honom knappt att äta under de dagar Fredde är borta. Felix vill knappt vara ute, han sitter i princip bara på bron. Han ligger mest i soffan och sover, håller sig undan lite. Taro är en pain in the ass och är på Felix nästan hela tiden, slickas och försöker få honom att leka. Om Fredde är hemma så brukar Felix antingen börja leka med Taro dessa gånger, eller säga ifrån och visa att han inte orkar. Nu ligger han bara i soffan och låter Taro slicka och bita på honom, han orkar inte bry sig :(
Det är som att Felix försöker sova bort dagarna så Fredde kommer hem fortare..
Försöker verkligen muntra upp honom, men jag lyckas inte. Vet snart inte vad jag ska göra med honom. Fredde kan ju inte ta honom med sig heller, han blir ensam för många timmar medans Fredde är på jobbet..
Det blir som en ond cirkel.. När Felix är så här olycklig, då mår jag sämre. Känner mig otillräcklig och värdelös när jag inte kan få honom glad. Hundarna är ju mitt liv, så mår inte dem bra, då mår jag också dåligt..
Lotus blir också lidande. Han är så känslig för olika sinnesstämningar. Lotus reagerar på att Felix bara ligger och sover, Felix är ju hans bästis. Sen blir det ju inte bättre av att jag blir orolig och ledsen pga Felix..
Måste komma på ett sätt att göra alla nöjda och glada. Jag kommer få kämpa som fan med att åtminståne få lite liv i Felix under de dagar som Fredde är borta. Men helt klart värt det, för mina pojkar förtjänar det bästa, att få må bra och vara nödja och glada..
Måste komma på ett sätt att göra alla nöjda och glada. Jag kommer få kämpa som fan med att åtminståne få lite liv i Felix under de dagar som Fredde är borta. Men helt klart värt det, för mina pojkar förtjänar det bästa, att få må bra och vara nödja och glada..
Terroristen Sickan i egen hög person. Ja, inte kan man ju vara arg på honom när han är så fin! :)
"#¤(&R¤=#)#=!!"()¤?
Jag orkar inte längre.
Jävla skit som bara ska strula hela jävla tiden.
Varför varför varför varför varför?????
Jag ger upp.
Hög arbetslöshet bland unga..
Jag blir så förbannad när jag läser på Aftonbladet att det är hög arbetslöshet bland unga.
Det finns en karta till artikeln som visar hur det ser ut i hela landet. Ingen vacker syn.
Satt igår kväll och läste denna artikel. Idag hade det kommit upp en till, att väldigt många unga vägrar ta vilket jobb som helst, de är kräsna och vägrar jobba för 105kr i timmen.
Vad är det för nå jävla sätt?! Man tar väl för fasen det jobb man får? Även om man börjar jobba inom någonting som man inte vill, så kan man ju faktiskt fortsätta söka jobb inom de yrkeskategorierna man vill jobba med!
När jag började mitt "yrkesliv" så hade jag typ 90-95kr/timmen (?). Det var min första sommar på Haparanda Stadshotell. Inte fan var det något drömjobb, låg lön, stressigt och fysiskt jobbigt. Vissa gånger var det inte roligt att komma in i ett av rummen och se hur gästerna svinat ner hela hotellrummet. Fyfan vad vidrigt det var vissa gånger. Sen kändes det som att folk såg ner på mig, jag var ju STÄDERSKA/LOKALVÅRDARE på ett hotell liksom. Det kändes som att det stod White Trash i pannan på mig.
MEN (!) jag hade jävligt roligt på hotellet! Jag trivdes! Jag fick skratta varje dag, helt sjukt bra arbetskamrater. Vi ställde upp för varandra och hade roligt medans vi jobbade. Och kontakten med gästerna! De flesta var väldigt trevliga, hälsade och ibland stannade de några minuter för att prata med oss. Riktigt roligt :)
Andra sommaren som jag sommarjobbade på hotellet hade jag 105kr i timmen.
Dessutom hade jag ju ca 7-8 mil i resor varje gång jag skulle jobba, tur och retur alltså. Så jag kan ju tillägga att det inte blev så mycket sparpengar eller att unna sig något, bilen var jag ju tvungen att tanka och räkningar skulle betalas. Men, det var ett jobb! Saknar det jobbet ibland faktiskt..
Jag har alltid sagt att jag ALDRIG kommer jobba inom äldreomsorgen, att jag vägrar "torka gamlingar i röven". Så fel jag hade!
Efter studenten och sommarjobb på hotellet blev jag arbetslös och fick börja tänka om. Började fundera på äldreomsorgen, att det finns springvik åt Kommunen. Det är ju liksom bättre än ingenting. Det var värt ett försök.
Började Undersköterskeutbildningen på Komvux, gjorde praktik på äldreboendet och hemtjänsten i Sangis. Fick upp ögonen och förstod att det inte bara är att torka gamlingar i röven. Det är helt annat när man väl ger de ett försök!
2012 började jag söka sommarjobb. Hotellet var inte längre något alternativ, då dem börjat hyra in ett städföretag istället för att ha egna anställda lokalvårdare. Sökte till olika ställen inom Kalix Kommun. Tänka sig, jag fick ett samtal från Torggården, hemtjänsten. Den enhetschefen var intresserad av att ge mig en chans!
Gissa hur lycklig jag blev! Vi var dessutom precis då påväg till Kalix, så vi åkte direkt till Torggården så jag fick träffa enhetschefen, presentera mig personligen och prata lite. Kände mig genast välkommen. Nervös blev jag, som fasen. Hur skulle JAG kunna ha ansvar, hjälpa och ta hand om äldre?!
Sommarvikariatet började, och jag trivdes även där! Inte så konstigt att jag nu är och vikarierar där så fort jag får chansen? ;) Kanske inte heller så chockerande när jag nu säger att jag fått vikariat i samma grupp nu i sommar :) Känns bra, det är också en liten bekräftelse på att jag är pålitlig och gör ett bra jobb! Annars hade ju inte enhetschefen velat ha mig igen denna sommar :)
Jag trivs väldigt bra inom hemtjänsten. Det är inte mitt drömjobb, och lönen är väl inte den bästa, men det ger pengar. När det gått en längre tid sen jag jobbat, då saknar jag vårdtagarna och arbetskamraterna. Så jag trivs väldigt bra!
Det jag inte vill är att börja jobba på ett äldreboende, för jag trivs verkligen inom hemtjänsten, och den där känslan av "frihet" när man åker mellan vårdtagarna. Känns som att jag inte skulle klara av att vara på ett boende mellan fyra väggar hela dagarna. Men det betyder ju inte att jag inte söker sådana jobb! Skulle jag bli erbjuden en fast tjänst på ett boende, så skulle jag ju självklart tacka ja!
Man kan inte vara kräsen och sitta och vänta på att man ska få sitt drömjobb. Mitt drömjobb är att jobba med djur, men de är ju i princip omöjligt. Så då får man tänka om.
Det är ofta tight med pengar, men som tur är så har jag lagt undan pengar, så jag klarar mig de månader som jag jobbat lite. Jag har aldrig ens haft en fundering på att söka hjälp från socialen, aldrig.
Ser väldigt många gnälla över att de får så lite från socialen. De har inte råd att göra något roligt, äta "bra" mat, äta ute, supa/festa, gå på bio, köpa dyra kläder osv.
Puckon!
Allt handlar om hur man prioriterar. Har man dåligt med pengar, då är det ju att prioritera fel när man festar och åker runt överallt. Blir förbannad på sådana personer, sedan har de mage att gnälla över att de inte har råd att äta.
Jag köper kläder när jag har råd, inte för skojsskull. Jag unnar mig en ny mobil när jag har råd. Min största lyx är ju djuren, jag prioriterar dem = mindre kläder och att hitta på roliga saker, inte shoppa massa heminredningsprylar osv.
Ibland när jag varit med Gabbi har jag unnat mig en fika eller liknande när vi varit ute, eller köpt något klädesplagg, skor, blomma osv. IBLAND.
Att leva på soc ska INTE vara en lyx. Tycker det är helt rätt att man ska få vrida och vända på varenda krona när man går på bidrag. Det ska INTE vara lätt, så man fastnar i den där cirkeln och bli bekväm eftersom pengarna kommer in varje månad. Att leva på bidrag och inte kunna göra vad man vill, köpa vad man vill, borde ju vara en sporre till att kämpa med att få ett arbete, så man kan köpa saker man vill ha och göra vad man vill.
Bipolär/add/adhd
Var i onsdags och träffade min "skötare" på vuxenpsykiatrin i Kalix. Kanske borde kalla henne kontaktperson eller liknande? Fredrik var med mig på mötet, både han och jag fick ett bra intryck av kvinnan.
Denna kvinna kommer hålla lite "koll" på mig, så jag sköter medicinen, hur medicinen får mig att må osv.
Var skönt att ha med Fredrik, så han också fick höra vad kvinnan hade att säga om mina eventuella diagnoser. Hur viktigt det är att jag tar medicinen, att jag måste börja skapa rutiner och hur viktigt det är att Fredrik stöttar mig.
Tror Fredrik tyckte det var bra att han kom med, så han fick lyssna på kvinnan hade att säga, och få höra från en annan person vad det är jag går igenom. Även han fick prata lite och säga hur det varit innan jag började utredningen och ta medicinen. Det har ju inte bara varit jobbigt för mig, utan även för närstående, inte minst för Fredrik som lever med mig. Nu har han lite mer förståelse till varför jag beter mig som jag gör.
Jag kommer få välja mellan att komma in med jämna mellanrum för att "visa upp mig". Eller börja gå dit en gång i veckan i sex månader för samtal.
Jag har ju inte direkt så jättebra erfarenheter av den typen av samtal, de jag pratade med i tonåren var antingen inkompetenta eller så gjorde de något så min tillit försvann. Fast denna gång känns det lite bättre, både jag och Fredrik fick ett positivt intryck av denna kvinna. Fredrik speciellt tyckte att hon verkar bra och lätt att prata med, så han tycker att jag ska ge samtalen en chans. Ringde mamma också efteråt för att berätta lite, även hon tycker att jag borde börja gå på samtalen. Så tror att jag ska ge det en chans :)
När jag träffade läkaren i Sunderbyn tyckte jag allt var lite luddigt, jag förstod iallafall att han ville sätta diagnosen adhd, men det var så mycket annat som var frågetecken när det gäller mitt mående och alla "symtom".
Frågade kvinnan vad läkaren skrivit om mig, om det var adhd eller om det var något annat. Fick till svar att han skrivit "Adhd. Bipolär typ 2?".
Kvinnan berättade då att det är svårt att sätta rätt diagnos direkt, men att jag varit riktigt duktig på att svara på alla papper jag fick, att jag berättat väldigt bra och tydligt under samtalet med sköterskan på Sunderbyn osv.
Hon berättade också att det är vanligt att man kan ha adhd med en liten "släng" av bipolär sjukdom. Eller tvärt om, att man har Bipolär sjukdom och en liten släng av adhd.
Tog upp detta med ADD, eftersom jag inte är hyperaktiv osv. Kvinnan bekräftade att ADD i princip är som Adhd, men att man inte sätter diagnosen ADD, utan det blir Adhd, typ något sådant. Hon sa även att ADD är vanligt bland kvinnor, och att det oftast visar sig som depressioner osv..
Nåväl, vi lär väl komma fram till något när jag börjar gå på samtalen. Något fel har jag ju, eftersom medicinen fått mig så mycket lugnare. Kan inte nog många gånger säga hur skönt det är att slippa vara arg all min vakna tid!
Det är så skönt att jag äntligen blir tagen på allvar. Att jag får hjälp.
Lördag
Biverkningar from hell.
Var så hemskt så fick till slut på torsdag kväll ringa till gruppen för att säga att jag inte klarar av att jobba fredag och lördag :( Känns förjävligt! Men dessa mediciner är lite "på eget ansvar", känner jag att jag inte klarar av att köra bil, så ska jag inte sätta mig bakom ratten heller. Concerta (medicinen jag äter) är tydligen narkotikaklassat i några länder, vilka vet jag ej. Vissa länder har till och med förbud mot medicinen, så om jag ska på semester måste jag verkligen kolla upp så jag får ta med mig medicinen in i det landet.
Sen arbetar jag ju med människor, så vill absolut inte ha på mitt samvete att jag t.ex tappar en vårdtagare vid ett lyft eller inte orkar med lyftet och sedan faller ihop med vårdtagaren på golvet.
Biverkningarna har varit så otrevliga som orkeslöshet, har inte orkat göra ett skit. Knappt orkat gå ut med hundarna på gården.. Konstant trött, speciellt psykiskt. Har velat sova, men ögonlocken sprättar bara upp när jag försökt sova. En natt under veckan låg jag till och med och höll handen för ögonen så de inte skulle sprätta upp ;p haha.
Haft ett helvetes illamående, har velat spy åt alla dofter och smaker. Har inte kunnat äta ordentligt på flera dagar, idag var första gången denna vecka som jag kunde äta en ganska rejäl portion utan kväljningar. Så nu börjar nog biverkningarna att ge med sig lite.
Har varit lite bättre idag, men tidigare under dagen då Fredrik började tjata om att vi måste åka in till Kalix och handla innan hans föräldrar skulle komma och fika, då blev jag fruktansvärt stressad och började darra och bli illamående. Så jag får se till att inte stressa upp mig i onödan nu då.
Nu har jag iallfall börjat må bättre och laddar nu inför jobb nästa vecka! Vill inte avstå från jobb mer än nödvändigt :)
Läkaren tvekade ju lite om diagnosen ADHD eftersom jag inte är hyperaktiv, dvs inte kan sitta still osv. Annars så visar jag typiska tecken på ADHD. Läste lite på nätet igår och kom in på ADD, ska tydligen vara samma sak som ADHD fast utan hyperaktiviteten? Måste ta upp detta med sköterskan på psykiatrin i veckan. Men ADHD och ADD behandlas tydligen lika, så medicineringen borde ju inte påverkas.
Men något ADHD liknande måste de ju nästan vara iallafall! För de flesta jag pratat med och i de forum jag läst, där säger alla att om man inte har ADHD/ADD och äter Concerta, då blir man typ hyper, typ som att man tagit droger.
Jag själv har inte blivit uppåt av medicinen alls, inte ett dugg. Den skillnaden som både jag och Fredrik märker av är att jag är hundra gånger lugnare än vad jag varit tidigare. Då syftar jag mest på mina raseriutbrott. Tidigare hade jag raseriutbrott minst en gång om dagen och blev arg för minsta lilla.
Jag själv har inte blivit uppåt av medicinen alls, inte ett dugg. Den skillnaden som både jag och Fredrik märker av är att jag är hundra gånger lugnare än vad jag varit tidigare. Då syftar jag mest på mina raseriutbrott. Tidigare hade jag raseriutbrott minst en gång om dagen och blev arg för minsta lilla.
Under de 5 veckor jag ätit medicinen har jag kanske haft 2-3 större raseriutbrott, då har jag kastat grejer och skrikit osv. Blir inte arg lika fort, ofta så känner jag att det börjar bubbla lite inom mig, men nu kan jag fokusera bättre på att lugna ner mig.
Det är som att jag nu samlar på mig all ilska och släpper ut allt på en gång istället för att gå omkring och vara sur å grinig hela dagarna.
Fredrik sa en sak på telefon i veckan också: "Hellre att du har ett stort utbrott någon gång ibland och tar ut all ilska på en gång, istället för att vara arg alla dagar i veckan".
Jag är så otroligt tacksam för att Fredrik stått ut med mig under dessa år. Kan nog inte säga det nog många gånger! Det är tack vare Fredriks otroligt lugna temperament som vi fortfarande är tillsammans. Tror helt klart att vi hade avslutat förhållandet och separerat om det inte vore för att han är lugn som en filbunke och inte tar åt sig för minsta lilla.
Det är som att jag nu samlar på mig all ilska och släpper ut allt på en gång istället för att gå omkring och vara sur å grinig hela dagarna.
Fredrik sa en sak på telefon i veckan också: "Hellre att du har ett stort utbrott någon gång ibland och tar ut all ilska på en gång, istället för att vara arg alla dagar i veckan".
Jag är så otroligt tacksam för att Fredrik stått ut med mig under dessa år. Kan nog inte säga det nog många gånger! Det är tack vare Fredriks otroligt lugna temperament som vi fortfarande är tillsammans. Tror helt klart att vi hade avslutat förhållandet och separerat om det inte vore för att han är lugn som en filbunke och inte tar åt sig för minsta lilla.
Under våra 4½ år har stubinen brunnit för honom EN gång pga mig.
Fredrik har liksom lärt sig med åren att se minsta tecken på mina utbrott. Oftast är jag i köket och börjar städa och svordomarna haglar ur käften på mig.
Under utbrotten så drar han sig antingen undan, håller sig på avstånd från mig och pratar inte med mig. Eller så börjar han också städa, men även då är han tyst och pratar inte med mig.
Jag beundrar Fredriks tålamod. Personligen hade jag aldrig klarat av att leva ihop med någon som mig, jag klarar ju knappt av att leva med mig själv liksom!
Ja nu blev det en liten bok igen. Som vanligt kanske? ;p
Ska gå och pussa lite på min fina gubbe innan jag går ut med mina fyrbenta pojkar så de får kvällskissa lite :)
Fredag
Idag har jag och Fredrik varit tillsammans hela 4 ½ år !! Det går framåt. Eftersom jag inte har så mycket att berätta om så berättar jag något så intressant som hur länge vi varit tillsammans. Väldigt intressant.
Jag firar genom att sitta i min ensamhet och trycka i mig godis. Eftersom jag jobbar kväll imorgon så kommer jag varken ha tid eller ork till att trycka i mig godis, så det fick bli idag istället.
Ska även jobba söndag, en från gruppen ringde och frågade om jag kunde. Och det är väl självklart! :) Bemanningen ringde och ville ha in mig på tisdag, men bara någon timme innan hade jag fått en tid på labb för provtagningar, EKG osv osv, just den tiden då jobbpasset skulle vara. Går inte direkt heller att boka om provtagningarna då dem hade det fullsmockat på schemat och fick dubbelboka mig på tisdag morgon. Men men, min hälsa måste ju gå först, så enkelt är det.
Annars då?
Nä, har inget vettigt att berätta. Ska läsa klart lite bloggar och sedan ska jag fortsätta städa!
Nä nu jävlar....
Nästa person som säger att det "bara är att knulla som kaniner" , den personen kommer ligga risigt till..
Nu är jag fruktansvärt less på att höra de där orden. Speciellt ordet "bara". Det är inte så jävla "bara".
Har inte heller någon att prata med om hur jag känner, för ingen jag känner kan förstå hur jävla jobbigt jag har det. Har man själv inte varit med om samma sak, då kan man fanemej inte förstå hur det känns.
Denna ständiga rädsla för att det ska bli ett nytt utomkvedshavandeskap, att jag ska förlora den sista äggledaren. Då är det ju totalt kört.
Tabletter hit och tabletter dit, bara för att få en någorlunda regelbunden mens.
Sen blir jag extra trött på gravida som gnäller, gnäller och gnäller. Det är illamående, det är vätska i hela kroppen, det gör ont i ryggen, man kan inte sova på mage, man kan inte sova alls.. Listan kan göras lång. Med GLÄDJE skulle jag byta med dem, vilken sekund som helst. Visst, de är säkert jobbigt att vara gravid, men det är ju inte direkt något man måste leva med resten av sitt liv, efter nio månader är det över.
De skulle testa leva mitt liv i nio månader, känna som jag känner, då skulle de också hellre sitta där, gravida med en massa krämpor. Det kan jag slå vad om.
Nu är jag trött på den här skiten. Jag orkar fan inte längre. Alla dessa motgångar har gjort slut på mig. Precis när allt verkar börja ordna upp sig, då kommer en jävla bomb och förstör allt igen.
Är det så jävla konstigt att min livslust är i botten? Nej.
Är det så konstigt att jag vill sitta instängd hemma och ruttna? Nej.
Jag vill helt enkelt inte vara med längre. Fredrik och hundarna, de är vad som håller mig vid liv just nu.
Nu krävs det inte mycket till innan man kommer få spärra in mig på psyk. För jag orkar inte med fler motgångar.
Lördag, dag 1
Denna medicinering var ju inge vidare rolig Dag 1.
Yrsel, skakningar, hjärtklappning och alldeles matt i kroppen. En bra grej är i alla fall att jag är lugn som en filbunke. Är på tok för avtrubbad för att orka bli arg.
Hade planerat att duscha idag, men med denna yrsel måste jag tvinga Fredrik att komma med mig och åtminståne sitta och hålla sällskap och "vakta" mig. Vågar inte stå där själv ifall jag tuppar av mitt i allt..
Att jag blivit lugn känns som en positiv grej, att det kanske bekräftar ADHD:n? Jag har ingen aning, får fråga sköterskan på fredag när hon ringer. Om jag fortfarande känner samma sak dvs.
Sen har jag suttit och diskuterat idag med Fredrik om mitt "förra liv", tidigare förhållanden osv, hur jag betett mig osv.
Tidigare har jag lagt skulden på mig själv för att mina tidigare förhållanden gått åt helvete, just eftersom dem alltid lagt skulden på mig. Detta har fått mig att tycka att jag är en värdelös människa och varit riktigt nere.
Varför jag varit som jag varit kanske jag har svaret på nu. Men även om jag får en diagnos så ändrar det ändå inte hur det varit tidigare i mitt liv.
Nu sätter jag stopp för detta nedtryckande! Det var INTE bara mitt fel att fd förhållanden varit skit. Det var inte bara jag som var problemet.
Jag är så tacksam för Fredrik. Det kan jag kalla kärlek, han har stått ut med mig i 4½ år nu.. Inget av mina ex hade stått ut med mig så länge, bevis på det har jag ju, för det höll ju inte. Men lika glad är jag för det, för nu har jag världens mest omtänksammaste kille, som accepterar mig för den jag är!
Fredag
Vi (läs jag) började dagen med ett raseriutbrott. TUR att helvetet snart är över! För imorgon när jag vaknar påbörjar jag min medicinering mot adhd. Läkaren på psykiatrin sa att jag har en djup depression, men att jag samtidigt visar så många tecken på adhd, så han ville sätta in behandling i en månad för att se om jag blir bättre i humöret.
Kommer bli tungt ändå, samtal varje fredag med sjuksköterskan från psykiatrin i Sunderbyn, telefonsamtal såklart, skiter ju inte pengar så har inte råd att åka dit varje vecka. Sen ska jag få tid till att komma på någon slags samtalsterapi (?) i Kalix. Nu kan det bara bli bättre, hoppas jag.
Adhd går ju inte att bota, men det går ju att lindra lite iallafall.
Är fruktansvärt trött, men jag tänker svepa min RedBull och sedan sätta igång och städa lite. Ser ut som att en bomb slagit ner.. Hade städat halvfint iallafall innan Fredrik kom hem, men nu har han lastat en massa grejer på köksbordet, samma visa varje gång när han kommer hem från Gällivare :p hehe. Fast köksbordet får fan han rensa upp.
Fredrik kanske får besök i helgen och vill ha det någorlunda städat då. Sen har jag legat på latsidan denna vecka och skjutit upp alla måsten, så jag har en del städning annars också att ta igen.
Sen på söndag ska vi iväg på hemligt uppdrag! Ser fram emot det ;)
Min fina <3 Hade aldrig klarat mig igenom allt helvete utan dig. <3
En massa som händer nu..
Nu händer det en massa tycker jag. Känns som att jag inte får en lugn stund och inte hinner med något. Dagarna har för få timmar, det kan man verkligen säga!
Just nu är det mycket spring på arbetsförmedlingen, kallelser hit och dit. Börjar redan vara trött på det.
Har lagt mig tillgänglig mer på TimeCare nu. Så får hoppas jag får jobba mer nu, att jag hinner tacka ja på smsen som droppar in. Händer alltför ofta att jag inte hinner svara trots att jag nu för tiden sitter med mobilen i händerna nästan hela dagen pga detta sms system.
Jag måste på kommunen och lämna in betyg på att jag nu är utbildad Usk och ska ha högre lön, och få mig ett arbetsgivarintyg som Unionen vill ha.
Fick samtal från min ssk på psykiatrin idag, hon har haft möte med läkaren idag och de har i princip konstaterat adhd nu. Läkaren ville träffa mig för att prata lite om hur jag mår och diskutera den kommande behandlingen. Detta kommer ske redan på fredag! Känns så skönt att dem har tagit mig på allvar och försöker skynda på processen så mycket det bara går!
Att leva med en konstant ilska i kroppen, pendla i humöret och få riktigt hemska aggressionsutbrott hela tiden, det är inte roligt och väldigt jobbigt. Att Fredrik stått ut med mig alla dessa år, det kan jag verkligen inte förstå. Han är en klippa <3
Var och jobbade kväll idag. Full rulle. Kändes som att jag knappt hann sitta ner. Fanns knappt tid till att dricka. Tur att vi har fina vårdtagare som för det mesta förstår våran situation. Hos ena vårdtagaren blev jag nedtryckt i en köksstol och fick mig ett glas saft och lite vaniljdrömmar, "jag vet att du älskar dessa vaniljkakor" :) haha. Hur söt som helst! :) Man blir lite paff, det är ju meningen att jag ska ta hand om dem, inte tvärt om :)
Utmaning
Jag har fått en bloggaward av Mia.
Med utmärkelsen följer uppdraget att skicka den vidare till
bloggar som har färre än 200 följare. Berätta på din blogg vilka
du utnämner och länka till deras bloggar. Skriv på deras bloggar att
de fått utmärkelsen av dig. Svara på frågorna du fått av den som gett
dig utmärkelsen. Hitta på fem nya frågor till de du nominerar.
Med utmärkelsen följer uppdraget att skicka den vidare till
bloggar som har färre än 200 följare. Berätta på din blogg vilka
du utnämner och länka till deras bloggar. Skriv på deras bloggar att
de fått utmärkelsen av dig. Svara på frågorna du fått av den som gett
dig utmärkelsen. Hitta på fem nya frågor till de du nominerar.
5 frågor som jag ska svara på:
Vilken är din favoritmat?
Oj, jag har perioder med favoritmat. Är t.ex nu inne i en period då jag hela tiden är fruktansvärt sugen på Fredriks pasta carbonara! Mmm bacon. De är bacon jag vill ha, så blir en hel del! haha.
Vad gör du helst på fredagkvällarna?
Hmm. Ligga i soffan och se någon serie tillsammans med Fredrik! Sen en massa gotta på bordet också, som man trycker i sig ;) Det, är vad jag helst vill göra en fredagskväll!
Om du fick vara kändis för en dag, vem skulle du vilja vara och varför?
Svår fråga.. Den första kändisen jag kan komma att tänka på är Marilyn Manson. Han har blivit en stor del av mitt liv och jag är väldigt nyfiken på honom. Skulle vela veta varför han är som han är, hur han tänker och känner. Hur är livet som Marilyn Manson?
Vad äter du helst när du går ut på restaurang?
Kommer inte ihåg när jag senast var på en restaurang som inte var en kinarestaurang eller pizzeria osv ;) haha. Det är några år sedan och då blev det plankstek. Fruktansvärt gott!
På kina blir det oftast kyckling i currysås eller friterad kyckling med sötsur sås ;)
På pizzeria blir det i princip alltid en Vesuvio, löv it! Jag är en tråkig människa ;)
Om du går på en första dejt med någon, vad skulle ni göra?
Jag vet inte ens vad man gör när man dejtar! haha.
De som jag nominerar är: Josse, Ronja, Bea, Erica ..
Tog bort femte bloggaren, vill inte skapa problem och orkar inte leta fram en till som inte är en bloggare i klass med Kenza ;) haha
Dessa frågor är ju inget tvång.. Och jag orkar inte börja meddela bloggarna ;) Så om ni råkar trilla in på bloggen får ni göra som ni vill!
5 frågor som de nominerade ska svara på:
- När du var barn, vad drömde du om att bli "när du blir stor" ?
- Drömresan, vart och varför?
- Vart ser du dig själv om två år? (är lite kärringen mot strömmen och tar två år istället för fem och tio som brukar vara standard)
- Har du någon förebild? I så fall, vem och varför?
- Varför tror du att skilsmässor ökar? Vad tycker du att man ska göra för att hålla glöden igång i ett förhållande, inte tröttna på varandra och göra slut?
Sista frågan misstolkas väl nu som att jag och Fredrik har problem, vilket vi inte har. Tänkte mer på detta med att separationer, skilsmässor osv blir allt mer vanligt idag. Varför är det så? Ger man upp för lätt idag?
Snor frågor igen i brist på annat
1. Vad heter du? Sandra
2. Vem fick du dessa frågor av? Snodde dem helt kallhjärtat av Mia.
3. Hur gammal är du? 22 år
4. Är du romantisk? Njäh, inte så värst faktiskt.. Men jag kan om jag vill, tror jag.
5. Hur lång är du? 164 cm.
6. Vilken ögonfärg har du? Blå/grå typ?
7. Har du stationär eller bärbar dator? Bärbar, fast sitter nästan mer på Fredriks stationära nu när jag börjat lira GW2 :)
8. Vilka städer har du bott i? Bara bott i Haparanda innan jag flyttade hit till Björkfors.
9. Tycker du om kaffe? Liiite. Om det är mycket socker och mjölk i det ;) Fast har börjat lära mig att dricka svart kaffe utan att rynka på näsan. Blir en hel del svart kaffe inom hemtjänsten ;)
10. Tycker du om att mysa? Myyyyys <3
11. Kan du några andra språk än svenska? Engelska, hyffsat. Lite finska. Igår när jag var och jobbade tänkte jag på detta med finska. Delade bil med Marlene och hon säger finska meningar åt mig ganska ofta, och jag förstår dem :) hur kul som helst!
12. Har du någonsin åkt ambulans? Nej.
13. Vad har du för ringsignal? Någon som fanns på samsungen. Måste verkligen sätta in låtar på telefon som jag kan ha som ringsignal, för den jag har nu låter förjävligt och ger en ångest! haha.
14. Vad har du för bakgrundsbild på mobilen? En standard från Samsung. Har inte orkat byta.
15. Kan du byta olja på bilen? Mest troligt, ja! På min merca iallafall ;)
16. Har du fått fortkörningsböter någon gång? Nej.
17. Vad är det bästa som hänt dig? Fredrik, helt klart!
18. Vad är det värsta som hänt dig? Utomkvedshavandeskapet.. Fyfan. Har mycket ångest nu pga det, är så jävla rädd att det händer igen, att jag blir av med min sista äggledare och aldrig kommer kunna bli gravid på den naturliga vägen... IVF är inget jag vill börja hålla på med..
19. Har du varit med i tidningen? Kanske. Kommer inte ihåg? I så fall när jag var liten..
20. Har du någon piercing? 2 töjningar i öronen + 4 vanliga hål. Blir nog en piercing i näsan snart igen, är fruktansvärt sugen!
22. Hur bor du? I ett liiiiitet hus i en by ca 1,5 mil utanför Kalix. Vem vet, snart kanske det är i en lägenhet i Gällivare :)
23. Vilket är ditt drömjobb? Sedan jag var liten har jag drömt om att bli veterinär.. Tror dock inte det kommer bli någon veterinärkarriär för min del, blir för många år i södra delarna av landet, vill inte bo där. Om jag får tillbaka koncentrationen och känner att jag kan börja plugga igen, då kanske jag siktar på barnmorska :) Självklart vet jag att man måste vara utbildad sjuksköterska först och ha jobbat något år osv osv.
24. Vad har du haft för husdjur? Ojoj, katter till förbannelse hos mamma, då honkatterna alltid kom hem och var på tjocken, så vi har haft väldigt mycket kattungar. Kaniner har jag haft till förbannelse också. Några marsvin, hamster. Hund, självklart! Fiskar. Ja, de är det enda jag kan komma på nu. Förutom mina älskade tre hundar som jag har nu och två kissemissar!
25. Vad arbetar du med idag? Arbetssökande. Vikarie inom hemtjänsten åt Kalix kommun.
26. Kan du åka slalom? Kunde en gång i tiden, lite smått i alla fall. Om vi flyttar till Gällivare, då ska vi bannemej köpa slalomutrustning och så ska Fredrik få lära mig! :) Snowboard kommer jag nog aldrig våga åka igen.
27. Vad har du för utbildning? Grundskola och gymnasiet. Skogsmaskinförare genom gymnasiet och Undersköterska genom Komvux. Lite oväntat va? ;)
28. Vilken kroppsdel är du mest nöjd med? Ögonen.
29. Vilken kroppsdel är du minst nöjd med? Magen är väl standardsvaret egentligen, men benen är jag fruktansvärt missnöjd med. Krokiga och smala, speciellt vristerna.. Hittar aldrig fina skor som passar mina smala vrister/vader :'(
30. Vem vill du ska svara på dessa frågor? Ingen?
Måndag
Fullt upp igen.
Fredrik har varit hemma i helgen ju, så då har jag velat tillbringa så mycket tid som möjligt med honom :)
Lördag blev det att åka till Gabbi och Ricke på en mysa kväll :) Lite vin, kex och ost osv. Väldigt mysigt vare, och framförallt roligt! :)
Annars har vi väl mest tagit det lugnt tror jag.
Idag har jag varit i Sunderbyn för det där bedömningssamtalet på psykiatrin. Gick väldigt bra måste jag säga. Hade Gabbi med mig så resan dit och hem blev ju inte tråkig i alla fall :)
Sjuksköterskan jag pratade med tyckte att jag visade väldigt mycket tecken på adhd.. Så ja, nu är det bara att vänta och se vad läkaren kommer att säga. Och så en depression på det. Får som sagt vänta och se vad domen blir.
När jag var klar där så åkte vi in till Luleå och skulle käka på Waldorf, blev en liten snabb sväng in på Lagerhaus innan vi gick å äta ;)
Men men.. Ja, jag tänkte väl mest slänga in en snabb uppdatering. Har lite people som sitter och väntar på att jag ska logga in på GW2 ;)
Torsdag
Idag har jag haft en mycket bättre dag.
Nästan åtta timmars sömn, fast jag har ändå sovit väldigt oroligt dessa timmar. Energin bara rann av mig vid sju tiden. Fick halvspringa till soffan och lägga mig. Sovit ca två timmar. Skönt som fan, men jag blir ju lite rädd när energin bara rinner av mig på det där sättet.
Jaja.
Vid tio tiden idag var jag och hämtade Gabbi och så åkte vi till Kalix för att gå på den där "Växa i Kalix" mässan, eller vad man nu kallar det. När vi var och lunchade igår så visade sig att vi båda var tvungna att gå på den där mässan, så vi beslöt att gå på den tillsammans :) Det blir ju roligare då :)
Efter att ha gått runt och kollat mellan de olika borden, så åkte for vi in till "stan". Handlade lite. Blev ett besök på Mariannes Skor, gjorde ett riktigt fynd! 70% REA = ca 170 kr betalade jag för snygg skorna! Och assköna är de också! Eller neeej, herregud. Hur kan jag skriva ut reapriset?! Det viktiga priset är ju att de hade kostat närmare 600kr innan rean. Egentligen skulle jag ju låtsas att jag betalt ordinarie pris för dem ;)
Trots mitt billiga fynd så började det klia nå fruktansvärt i shoppingfingrarna.
Ett besök på Chili och jag fick mig ett par baggy jeans för 399 kr. Har väldigt länge velat ha ett par baggy jeans, så lika bra att passa på medans det finns!
När vi lika var där for vi in på Buketten och frågade vad jag gör för fel som dödar min miniros som jag fått av svärisarna. Fick svaret att jag mest troligt inte gör något fel, de dör inomhus oftast. De vill vara utomhus :) Så om den klarar sig till våren ska jag gräva ner den :)
Självklart blev det ett köp av en Hortensia + kruka. Har fastnat för Hortensior efter att ha sett Gossip girl :) En riktigt fin blomma! Tycker dock den ser lite felplacerad ut i vardagsrumsfönstret, så ska se om jag hittar en bättre plats åt den någonstans :)
Var också in på systemet och köpte mig lite vin. Vitt vin, för de är fasen det enda som går ner! Har googlat efter viner som är lätta att dricka för en som inte är förtjust i det. Blev Tre apor och Black Tower. Sitter nu och smuttar på ett glas Tre apor. Smakar ju inte råttgift och ger ingen besk eftersmak. Kanske lilla Sandra kan lära sig att dricka vin hon också?
Annars har jag väl inte så mycket mer på hjärtat. Mer än att min älskling kommer hem imorgon!! Fan vad jag längtar! Helt sjukt hur man kan känna så här för någon efter 4½ år ;) haha. Trodde fan inte det var möjligt :) Betyder väl bara att jag träffat fel killar tidigare helt enkelt, och att jag äntligen träffat den rätta :)
Jag idag :) Hade väl en så kallad "snygg-dag", som jag kallar de ;) haha
Onsdag
Denna vecka har bara varit skit, typ.
Är nere i någon slags svacka då jag gråter för minsta lilla grej. Det här med barn funkar knappt längre för mig, idag när det var ett avsnitt av En unge i minuten satt jag och bölade hela tiden. Klarade inte av det till slut, bytte kanal och slöt ögonen och somnade en liten stund.
Jag orkar inte med denna barnlängtan längre. Den äter upp mig innifrån. Pallar inte med andras bebislycka längre. Vill bara gräva ner mig så jag slipper höra och se saker som har med bebisar och graviditet att göra.
Skulle egentligen bara vela sätta undan datorn och telefonen och skärma av mig från omvärlden, men jag är för beroende av allt sån där..
Har sökt hjälp för depression. Får ingen hjälp. Min läkare är rädd att det är något annat än en vanlig depression. Väntetiderna till psykiatrin är väldigt långa, men min läkare är rädd att jag väldigt snart kommer göra något dumt, så hon har lyckats påskynda processen väldigt mycket. Redan på måndag ska jag på bedömningssamtal på psykiatrin i Sunderbyn. Ska bli intressant att se vad man kommer fram till, om det är en vanlig depression, eller om jag är psykiskt sjuk.
Bipolär sjukdom, är något dem misstänker. Därav anledningen till varför jag inte får bli behandlad mot depression.
Själv vet jag inte vad jag ska tro längre, men mår bra, det gör jag inte.
Nu när jag äntligen är klar med skolan, så har allt äntligen börjat rulla framåt. Fredrik har under veckan frågat runt på sitt jobb om någon vet av lägenheter, eller billigt hus, i Gällivare.
Yepp, vi har nu bestämt oss. Vi ska flytta till Gällivare. Om jag nu inte skulle lyckas få ett fast arbete i Kalix. Vilket är väldigt tveksamt. Ska jag fortsätta som Usk så är det poolen som gäller, och det orkar jag inte med. Jag måste ha ett fast ställe att vara på, mitt psyke orkar inte med att hoppa mellan olika arbetsplatser. Sen får jag aldrig de passen jag kan jobba, innan jag ens hunnit tacka ja, så får jag ett sms om att tjänsten redan är tillsatt. Det är GARANTERAT nå jävla fuffens med det där sms systemet. Helt hundra på det.
Att jobba inom hemtjänsten går bra, även om man åker runt. För jag åker ju runt mellan samma vårdtagare. Sen är ju kontoret på samma plats, jag vet vart allt finns i lokalen osv. Så nej, vikarie på flera ställen, då kommer jag ligga i blödande magsår inom en snar framtid. Det är bland annat därför som jag inte sökt mig in som vikarie på fler ställen än Näsbygruppen. För jag vet inte hur jag ska orka.
Nä. Jag tror att den här flytten är vad vi behöver. En nystart. Flera säger att Gällivare är ett dåligt ställe, skit, bara idioter där osv. Men vart är i så fall det perfekta stället att bo på?
Under den veckan förra året, då jag var med Fredrik till Malmberget när han jobbade. Det kändes som hemma. När jag tänker på en flytt dit, då känns det som att jag längtar hem. Tycker det känns sjukt, men de är så jag känner inom mig.
Samtidigt känns det inte roligt att lämna familjen. Det blir ju ganska många mil mellan. Men jag tror fasen vi måste testa i alla fall. Trivs vi inte i Gällivare kan vi alltid flytta tillbaka till Kalix igen! Vi kommer ju ha kvar huset.
Nu blir det en dusch, och middag. Har totalt glömt bort att äta middag idag. Ingen ovanlighet egentligen, börjar bli en vana vid det här laget. Glömmer nästan alltid bort att äta.
Förbannad.
Äntligen är dagen här då Fredrik kommer hem. Ska bli skönt att ha honom hemma i en hel vecka!
Dock är jag inte så glad som jag skulle kunna vara..
Under natten satt jag och gjorde de absolut sista skolarbetena, och skickade in dem. Glädjen var stor. Klockan var vid halv tre på natten. Tänkte börja lägga ner för kvällen, läste aftonbladet för att varva ner och bara känna det där lättade lugnet inom mig.
Vad händer?
Jag får oväntat besök. Blir förbannad.
1. Man kommer inte till folk, med hög bas i bilen, kvart i tre på natten!
2. Vet man inte om personen man är ute efter är hemma eller är vaken, ge fan i att åka dit. Ring före i så fall, men normalt folk ringer inte vid den tiden heller, om man nu inte är 100% säker på att personen i fråga brukar vara vaken vid den tiden.
3. Man ber om ursäkt och är inte uppkäftig. Det är inte jag som gjort fel och är totalt IQ befriad när det gället vett och etikett.
4. Jag hade kunnat ligga och sova vid den tiden, kanske skulle börja jobba sju på morgonen. Nu var det ju en jävla tur att jag inte skulle iväg och jobba på morgonen. But still.
5. Lotus är känslig, han vaktar nog mycket under dagen och skäller för minsta lilla ljud. Nätterna är dem lugna tiderna. Han har nu skällt hela natten och kommer garanterat göra det i flera nätter till. Där rycker flera nätters oavbruten sömn.
Nu sätter jag stopp. Nu får det fan vara nog. Tänker inte sitta tyst längre. Skiter jävlart fullständigt i vad folk kommer tycka om mig, om mitt liv kommer bli förstört, det finns ju ändå inte så mycket att förstöra. Men jag tänker inte acceptera den här skiten längre.
Onsdag
Ojojoj vad jag är glad idag..
NOT.
Eftersom jag sovit bort hela jävla dagen igår så kunde jag ju inte somna förrän efter fyra i natt..
Hade läkartid 10.00. Vaknade lite för sent, men hade hunnit komma i tid om inte Golfjäveln bestämt sig för att ha slut batteri. Inte första gången det händer.. Hände senast i fredags när jag stod på ica parkeringen, tur att Fredde var där då, för de var bara att sätta igång å putta fanskapet.
Nåväl. Fick tag på VC och fick en ny tid, tisdag.. Fem minuter senare ringde min läkare upp, hon var orolig och om jag ville så skulle hon klämma in mig idag 14.00! Jävlarns vad bra! Då återstod ju bara bilproblemet, jag tänkte på bussen, men när jag kollade på Ltnbd så går ju inte bussen förrän vid 15-tiden! Vilket skit, att det inte går bussar oftare..
Har en sån fruktansvärd tur att jag ska få lifta in med Gabbi! Ojoj, nog är det ju tur att jag har henne och att hon ställer upp!
Aja. Ska gå och jaga bort kattskrället som envisas med att sprätta näver över hela jävla huset..
Måndag
Full rulle hela helgen.
Lördag hade vi mamma, Jessica, Anton och Moa på besök. Fredrik tillagade Pasta Carbonara och sen tryckte vi i oss fika på det också ;p Sen kom Fredriks föräldrar och Emilia hit på kvällen.
Igår så kom Gabbi och grabbarna hit på fika ;p
Idag har jag vaknat hyffsat tidigt, hunnit vara hos läkaren och ta provet och vara med Lotus på en promenad efter strandängarna. Idag fick han ha på sig klövjeväskan igen, men denna gång med lite vikt :) Gick hur bra som helst :) Inte en enda gång skällde han, gnällde till någon enstaka gång, så det går bättre och bättre varje gång vi är inne i stan och promenerar :)
Är ganska nöjd över att jag lyckats få in en promenad i veckan inne i stan! Ska försöka hålla det så :) Lotus är trött nu han också, ligger och vilar för fullt :)
Nu blir det att se lite serie, har börjat se Once upon a time. Sen blir det plugg inför morgondagens prov.
<3
Helt otroligt hur man kan älska dessa hundar! Kärleken är obeskrivlig.
Om jag känner så här för mina älskade hundar, hur kommer det inte kännas den dagen jag får barn?! Just nu känns det omöjligt att kunna älska något mer än jag älskar mina hundar. Men med tiden kommer jag förhoppningvis få veta :)
Födelsedag.
Yepp, 17 januari är här igen.
Då måste jag banka in i mitt huvud att jag är 22 år gammal. Huvva.
Har vetat en av anledningarna till min ångest till att fylla år, men har nu kommit på en till som kan vara den största anledningen.
De senaste åren har jag inte sett fram emot min födelsedag, tycker bara att det är jobbigt. Men just 22 år..
Anledningen jag nämnde tidigare är min pappa. Om jag inte minns helt fel så dog han när han var 22 år, några dagar före, eller om det var efter, sin födelsedag. Alltså har jag levt längre än vad han gjorde, vilket känns konstigt på något sätt.
Jag har så många frågor angående min pappa, men samtidigt vill jag inte veta något.
Men den största frågan är ju, hur känns det att ha en pappa? Hade mitt liv blivit bättre om han levde? Tveksamt, men jag kan inte låta bli att undra.
Hur var han som person?
Är jag lik honom på något sätt, psykiskt?
Hur hade våran relation varit?
Kanske är någon slags dödsångest? Att jag i mitt undermedvetna är rädd att det snart är dags för mig också? Det finns dagar då jag tänker att jag bara skulle vela lägga mig ner och dö, men vill ju samtidigt inte ge upp om livet, man får bara ett liv.
Ska nu lägga mig i sängen tillsammans med mina fyrbenta pojkar, trött som ett as. Får se vad dagen har att bjuda på, tror inte den blir så händelsefull. Men who cares? Vill ju ändå inte fylla år så, lika bra att ignorera och leva på som om det vore vilken dag som helst.
