SnaadraH

Nästa person som säger att det "bara är att knulla som kaniner" , den personen kommer ligga risigt till..

Nu är jag fruktansvärt less på att höra de där orden. Speciellt ordet "bara". Det är inte så jävla "bara".

Har inte heller någon att prata med om hur jag känner, för ingen jag känner kan förstå hur jävla jobbigt jag har det. Har man själv inte varit med om samma sak, då kan man fanemej inte förstå hur det känns.

Denna ständiga rädsla för att det ska bli ett nytt utomkvedshavandeskap, att jag ska förlora den sista äggledaren. Då är det ju totalt kört.

Tabletter hit och tabletter dit, bara för att få en någorlunda regelbunden mens.

Sen blir jag extra trött på gravida som gnäller, gnäller och gnäller. Det är illamående, det är vätska i hela kroppen, det gör ont i ryggen, man kan inte sova på mage, man kan inte sova alls.. Listan kan göras lång. Med GLÄDJE skulle jag byta med dem, vilken sekund som helst. Visst, de är säkert jobbigt att vara gravid, men det är ju inte direkt något man måste leva med resten av sitt liv, efter nio månader är det över.

De skulle testa leva mitt liv i nio månader, känna som jag känner, då skulle de också hellre sitta där, gravida med en massa krämpor. Det kan jag slå vad om.

 

Nu är jag trött på den här skiten. Jag orkar fan inte längre. Alla dessa motgångar har gjort slut på mig. Precis när allt verkar börja ordna upp sig, då kommer en jävla bomb och förstör allt igen.

Är det så jävla konstigt att min livslust är i botten? Nej.

Är det så konstigt att jag vill sitta instängd hemma och ruttna? Nej.

Jag vill helt enkelt inte vara med längre. Fredrik och hundarna, de är vad som håller mig vid liv just nu.

Nu krävs det inte mycket till innan man kommer få spärra in mig på psyk. För jag orkar inte med fler motgångar.