SnaadraH

Biverkningar from hell.

Var så hemskt så fick till slut på torsdag kväll ringa till gruppen för att säga att jag inte klarar av att jobba fredag och lördag :( Känns förjävligt! Men dessa mediciner är lite "på eget ansvar", känner jag att jag inte klarar av att köra bil, så ska jag inte sätta mig bakom ratten heller. Concerta (medicinen jag äter) är tydligen narkotikaklassat i några länder, vilka vet jag ej. Vissa länder har till och med förbud mot medicinen, så om jag ska på semester måste jag verkligen kolla upp så jag får ta med mig medicinen in i det landet. 

Sen arbetar jag ju med människor, så vill absolut inte ha på mitt samvete att jag t.ex tappar en vårdtagare vid ett lyft eller inte orkar med lyftet och sedan faller ihop med vårdtagaren på golvet.

Biverkningarna har varit så otrevliga som orkeslöshet, har inte orkat göra ett skit. Knappt orkat gå ut med hundarna på gården.. Konstant trött, speciellt psykiskt. Har velat sova, men ögonlocken sprättar bara upp när jag försökt sova. En natt under veckan låg jag till och med och höll handen för ögonen så de inte skulle sprätta upp ;p haha.

Haft ett helvetes illamående, har velat spy åt alla dofter och smaker. Har inte kunnat äta ordentligt på flera dagar, idag var första gången denna vecka som jag kunde äta en ganska rejäl portion utan kväljningar. Så nu börjar nog biverkningarna att ge med sig lite.

Har varit lite bättre idag, men tidigare under dagen då Fredrik började tjata om att vi måste åka in till Kalix och handla innan hans föräldrar skulle komma och fika, då blev jag fruktansvärt stressad och började darra och bli illamående. Så jag får se till att inte stressa upp mig i onödan nu då.

Nu har jag iallfall börjat må bättre och laddar nu inför jobb nästa vecka! Vill inte avstå från jobb mer än nödvändigt :)

 

Läkaren tvekade ju lite om diagnosen ADHD eftersom jag inte är hyperaktiv, dvs inte kan sitta still osv. Annars så visar jag typiska tecken på ADHD. Läste lite på nätet igår och kom in på ADD, ska tydligen vara samma sak som ADHD fast utan hyperaktiviteten? Måste ta upp detta med sköterskan på psykiatrin i veckan. Men ADHD och ADD behandlas tydligen lika, så medicineringen borde ju inte påverkas.

Men något ADHD liknande måste de ju nästan vara iallafall! För de flesta jag pratat med och i de forum jag läst, där säger alla att om man inte har ADHD/ADD och äter Concerta, då blir man typ hyper, typ som att man tagit droger.
Jag själv har inte blivit uppåt av medicinen alls, inte ett dugg. Den skillnaden som både jag och Fredrik märker av är att jag är hundra gånger lugnare än vad jag varit tidigare. Då syftar jag mest på mina raseriutbrott. Tidigare hade jag raseriutbrott minst en gång om dagen och blev arg för minsta lilla.

Under de 5 veckor jag ätit medicinen har jag kanske haft 2-3 större raseriutbrott, då har jag kastat grejer och skrikit osv. Blir inte arg lika fort, ofta så känner jag att det börjar bubbla lite inom mig, men nu kan jag fokusera bättre på att lugna ner mig.
Det är som att jag nu samlar på mig all ilska och släpper ut allt på en gång istället för att gå omkring och vara sur å grinig hela dagarna.
Fredrik sa en sak på telefon i veckan också: "Hellre att du har ett stort utbrott någon gång ibland och tar ut all ilska på en gång, istället för att vara arg alla dagar i veckan".

Jag är så otroligt tacksam för att Fredrik stått ut med mig under dessa år. Kan nog inte säga det nog många gånger! Det är tack vare Fredriks otroligt lugna temperament som vi fortfarande är tillsammans. Tror helt klart att vi hade avslutat förhållandet och separerat om det inte vore för att han är lugn som en filbunke och inte tar åt sig för minsta lilla.

Under våra 4½ år har stubinen brunnit för honom EN gång pga mig.

Fredrik har liksom lärt sig med åren att se minsta tecken på mina utbrott. Oftast är jag i köket och börjar städa och svordomarna haglar ur käften på mig.

Under utbrotten så drar han sig antingen undan, håller sig på avstånd från mig och pratar inte med mig. Eller så börjar han också städa, men även då är han tyst och pratar inte med mig.

Jag beundrar Fredriks tålamod. Personligen hade jag aldrig klarat av att leva ihop med någon som mig, jag klarar ju knappt av att leva med mig själv liksom!

 

Ja nu blev det en liten bok igen. Som vanligt kanske? ;p

Ska gå och pussa lite på min fina gubbe innan jag går ut med mina fyrbenta pojkar så de får kvällskissa lite :)