SnaadraH

Var i onsdags och träffade min "skötare" på vuxenpsykiatrin i Kalix. Kanske borde kalla henne kontaktperson eller liknande? Fredrik var med mig på mötet, både han och jag fick ett bra intryck av kvinnan.

Denna kvinna kommer hålla lite "koll" på mig, så jag sköter medicinen, hur medicinen får mig att må osv.

Var skönt att ha med Fredrik, så han också fick höra vad kvinnan hade att säga om mina eventuella diagnoser. Hur viktigt det är att jag tar medicinen, att jag måste börja skapa rutiner och hur viktigt det är att Fredrik stöttar mig.

Tror Fredrik tyckte det var bra att han kom med, så han fick lyssna på kvinnan hade att säga, och få höra från en annan person vad det är jag går igenom. Även han fick prata lite och säga hur det varit innan jag började utredningen och ta medicinen. Det har ju inte bara varit jobbigt för mig, utan även för närstående, inte minst för Fredrik som lever med mig. Nu har han lite mer förståelse till varför jag beter mig som jag gör.

 

Jag kommer få välja mellan att komma in med jämna mellanrum för att "visa upp mig". Eller börja gå dit en gång i veckan i sex månader för samtal.

Jag har ju inte direkt så jättebra erfarenheter av den typen av samtal, de jag pratade med i tonåren var antingen inkompetenta eller så gjorde de något så min tillit försvann. Fast denna gång känns det lite bättre, både jag och Fredrik fick ett positivt intryck av denna kvinna. Fredrik speciellt tyckte att hon verkar bra och lätt att prata med, så han tycker att jag ska ge samtalen en chans. Ringde mamma också efteråt för att berätta lite, även hon tycker att jag borde börja gå på samtalen. Så tror att jag ska ge det en chans :)

 

När jag träffade läkaren i Sunderbyn tyckte jag allt var lite luddigt, jag förstod iallafall att han ville sätta diagnosen adhd, men det var så mycket annat som var frågetecken när det gäller mitt mående och alla "symtom".

Frågade kvinnan vad läkaren skrivit om mig, om det var adhd eller om det var något annat. Fick till svar att han skrivit "Adhd. Bipolär typ 2?".

Kvinnan berättade då att det är svårt att sätta rätt diagnos direkt, men att jag varit riktigt duktig på att svara på alla papper jag fick, att jag berättat väldigt bra och tydligt under samtalet med sköterskan på Sunderbyn osv.

Hon berättade också att det är vanligt att man kan ha adhd med en liten "släng" av bipolär sjukdom. Eller tvärt om, att man har Bipolär sjukdom och en liten släng av adhd.

Tog upp detta med ADD, eftersom jag inte är hyperaktiv osv. Kvinnan bekräftade att ADD i princip är som Adhd, men att man inte sätter diagnosen ADD, utan det blir Adhd, typ något sådant. Hon sa även att ADD är vanligt bland kvinnor, och att det oftast visar sig som depressioner osv..

 

Nåväl, vi lär väl komma fram till något när jag börjar gå på samtalen. Något fel har jag ju, eftersom medicinen fått mig så mycket lugnare. Kan inte nog många gånger säga hur skönt det är att slippa vara arg all min vakna tid!

Det är så skönt att jag äntligen blir tagen på allvar. Att jag får hjälp.