SnaadraH

Ännu en måndag. Inte ens två veckor kvar av Freddes semester :( Hur fan ska jag klara mig utan honom igen?! Börjar bli något less på livet som gräsänka på veckorna! Vill att Fredde får ett vanligt jävla jobb här i Kalix, så han åtminståne kommer hem varje dag.. Men neeeeej.

 

Annars då?

Sjukskriven så det sjunger om det! Läkaren tog mig på allvar och var lite oroad när han knappt kunde trycka på mina axlar innan jag skrek till.. 2 augusti tar sjukskrivningen slut, sen har jag tre dagar på jobbet kvar, efter det är mitt vikariat slut. hmm..

Är bara hemma nu och tar det så lugnt som möjligt. Fredde har varit en klippa! Första dagarna när jag hade som värst värk, då har han passat upp mig väldigt bra :) Nu när jag inte har ont får jag göra det mesta själv igen ;) haha. Märker att värken håller sig borta så länge jag inte stressar upp mig. Så fort jag blir det minsta lilla stressad så spänner jag axlarna och då är det kört.. 

 

Sen har jag fått någon nojja över att det inte finns någon bebis :( Typ att det kommer vara tomt när vi är på Ultraljudet i vecka 18-19... Men jag har ju symtomen kvar, så jag försöker intala mig själv att jag svamlar ;D

Stressen på jobbet tar ihjäl mig sakta men säkert.. Långa dagar, sjukligt med stress och så övertid jämt och ständigt = min kropp ger upp.

Det går nästan inte en enda dag utan att det blir övertid. Alla säger "jaa men du får ju pengar". Ja? och? Vad fan gör pengarna för nytta när jag ligger utbränd i sängen eller soffan all min lediga tid? Dessutom tjänar man inte så jävla bra på övertiden ändå, det är en skit i rymden med tanke på hur tunga pass man har. Jag värderar tid hemma med Fredde och hundarna mer än vad jag värderar pengarna. Hade det handlat om några hundralappar mer, då hade det varit en annan femma, men nu är det som sagt en skitsumma.

Är 200kr extra i fickan värt mer än en timme vaken tid med sin partner? Oh nej. Inte i dagsläget. Som det är nu vaknar jag vid 6-tiden, stressar med att fixa mig (jaa, det blir stressigt eftersom jag är dödstrött och inte orkar vakna i tid), köra som en dåre till jobbet, jobba som ett psykfall, övertid, komma hem och trycka något ätbart snabbt i käften och sedan är det enkel resa till soffan - där jag somnar.

Hundarna blir lidandes, de får ingen uppmärksamhet eller aktivering.

Fredde ser mig knappt, jag är borta när han vaknar och när jag kommer hem så bäddar jag ner mig i soffan..

 

Mitt huvud har de senaste veckorna börjat bulta ordentligt. Smärtan kommer från skuldrorna/axlarna och så sprider det sig till huvudet. 

Får höra att det är vanligt med huvudvärk när man är gravid. Men hell no. Jag känner skillnad på om jag har huvudvärk eller om det gör ont för att jag är överansträngd eller stressar så pass mycket att jag hela dagarna går och spänner axlarna, vilket leder till en annan slags huvudvärk.

Hade såhär ont i höstas också, det tog flera jävla månader innan jag lyckades bli fri från smärtan. Det var tigerbalsam, värktabletter, vetekudde över axlarna och ständig vila som gällde. Jag känner att jag måste få hjälp NU, för om några månader kommer jag ha hunnit bli ännu mer gravid, mer tyngd att bära på. Så "biter jag ihop" resten av veckorna på jobbet, då kommer jag nog få ha ont resten av graviditeten + ännu mer smärta + någon vecka eller månad efter förlossningen.

Kan inte sova pga värken. 

Aja. På onsdag har jag iallafall fått en tid till läkare. Får se om det ens leder till något, för vad jag förstått är denna läkare lite av den åsikten att inget är så allvarligt och man ska bita ihop istället. Sköterskan jag pratade med lät inte heller så brydd om min värk, förrän jag berättade att jag även är gravid. Då började hon lyssna bättre och ta mig mer allvarligt. suck.

 

Såg att det ska börja en Doula utbildning/kurs i Luleå om det är nog många som anmäler sig. 

Alltså... Snacka om att jag är sjukt sugen! Dock verkar det kosta 4500kr. Inte mycket pengar i sig, men man tjänar ju inte direkt några pengar på att vara Doula, det är mer en rolig grej.

Jag har under väldigt lång tid funderat på att läsa till sjuksköterska, för att sedan kunna läsa vidare till barnmorska. Enda problemet där är ju att jag inte alls har någon erfarenhet av förlossning, mödravård osv, mer än det jag sett på tv, läst i böcker/tidningar/på internet m.m.. Så jag vet ju inte ens om det är något jag verkligen vill jobba med? Men tankarna har ju funnits där så länge, så det kanske vore ett jobb för mig?! Det liksom pirrar i magen när jag tänker på att jobba inom mödravården!

Har alltid varit förtjust i barn, det känns som att barn är min grej. Sen när jag började Usk utbildningen på Komvux öppnades intresset ännu mer för att jobba inom sjukvården. Sökte flera gånger jobb som Usk på förlossningen i Gällivare, när vi hade planer på att flytta dit. Dock är det hårt tryck inom det området, att vara Usk på en förlossningsavdelning och på BB är väldigt populärt just nu. Nu är det ju inte längre aktuellt när vi köpt huset. Sunderbyn är nu närmsta ställe att jobba på inom förlossning, men då är det ju en bit att pendla.. Och skulle jag lyckas få ett jobb där sen då? 

Som Doula får jag ju se lite hur det är att arbeta inom det yrket.. Måste verkligen ta mig en riktig funderare!

Tror iallafall att jag ska göra ett besök på Komvux igen till hösten. Matte B är något som jag verkligen måste fixa, ångrar att jag inte läste det på gymnasiet.. 

Mycket tankar och planer som far runt i huvudet på mig just nu.. Extra jobbigt pga min Adhd, som gör sig mer påmind nu när jag fått avsluta medicineringen. Men samtidigt har jag börjat tänka annorlunda på senaste tiden, jag vill ha en bra utbildning, vara en bra förebild för vårat barn samtidigt som jag vill ge detta barn en trygg uppväxt där båda föräldrarna har arbete och en bra ekonomi..

Många tankar, många beslut...

 

Har de senaste dagarna blivit så förbannat orolig över att få missfall. Tänker på det femtioelva gånger om dagen och drömmer om missfall på nätterna. 

Försöker dock se det positiva i det negativa. Dvs graviditetssymtomen! Spyr som en gris på mornarna och mår illa fram tills jag lägger mig i sängen. Tuttarna värker. Denna ständiga trötthet. Spelar ingen roll hur mycket eller lite jag sover! Den Sandra som lagt sig i sängen låååångt efter midnatt är nu försvunnen! Denna nya Sandra lägger sig i sängen strax efter nio, eller somnar på soffan vid den tiden! Lediga dagar är jag uppe ur sängen redan före 10! Har aldrig hänt förrut ;) höhö. 

Så även om jag mår apdåligt så ser jag det positivt, för jag ser varje graviditetssymtom som ett tecken på att jag är långt ifrån ett missfall... Men men. 

Känns skönt att få komma till barnmorskan imorgon, att få berätta om sin oro osv. 

 

Längtar till Freddes semester, för jag behöver verkligen lite avlastning. Är sjukt tungt att jobba 100%, ha allt ansvar här hemma när det gäller städ/tvätt/planering/hundar/matlagning osv och sedan illamående och trötthet på det.

Har så dåligt samvete för att jag inte orkar ge hundarna så mycket uppmärksamhet som jag borde. Får ta igen det någon dag när jag känner mig bättre :) 

 

Vädret är inte det bästa. Låter som att vinden ska slita av taket från huset eller nå. Fyfan. Inte blir det sommar i år heller.