SnaadraH

Stressen på jobbet tar ihjäl mig sakta men säkert.. Långa dagar, sjukligt med stress och så övertid jämt och ständigt = min kropp ger upp.

Det går nästan inte en enda dag utan att det blir övertid. Alla säger "jaa men du får ju pengar". Ja? och? Vad fan gör pengarna för nytta när jag ligger utbränd i sängen eller soffan all min lediga tid? Dessutom tjänar man inte så jävla bra på övertiden ändå, det är en skit i rymden med tanke på hur tunga pass man har. Jag värderar tid hemma med Fredde och hundarna mer än vad jag värderar pengarna. Hade det handlat om några hundralappar mer, då hade det varit en annan femma, men nu är det som sagt en skitsumma.

Är 200kr extra i fickan värt mer än en timme vaken tid med sin partner? Oh nej. Inte i dagsläget. Som det är nu vaknar jag vid 6-tiden, stressar med att fixa mig (jaa, det blir stressigt eftersom jag är dödstrött och inte orkar vakna i tid), köra som en dåre till jobbet, jobba som ett psykfall, övertid, komma hem och trycka något ätbart snabbt i käften och sedan är det enkel resa till soffan - där jag somnar.

Hundarna blir lidandes, de får ingen uppmärksamhet eller aktivering.

Fredde ser mig knappt, jag är borta när han vaknar och när jag kommer hem så bäddar jag ner mig i soffan..

 

Mitt huvud har de senaste veckorna börjat bulta ordentligt. Smärtan kommer från skuldrorna/axlarna och så sprider det sig till huvudet. 

Får höra att det är vanligt med huvudvärk när man är gravid. Men hell no. Jag känner skillnad på om jag har huvudvärk eller om det gör ont för att jag är överansträngd eller stressar så pass mycket att jag hela dagarna går och spänner axlarna, vilket leder till en annan slags huvudvärk.

Hade såhär ont i höstas också, det tog flera jävla månader innan jag lyckades bli fri från smärtan. Det var tigerbalsam, värktabletter, vetekudde över axlarna och ständig vila som gällde. Jag känner att jag måste få hjälp NU, för om några månader kommer jag ha hunnit bli ännu mer gravid, mer tyngd att bära på. Så "biter jag ihop" resten av veckorna på jobbet, då kommer jag nog få ha ont resten av graviditeten + ännu mer smärta + någon vecka eller månad efter förlossningen.

Kan inte sova pga värken. 

Aja. På onsdag har jag iallafall fått en tid till läkare. Får se om det ens leder till något, för vad jag förstått är denna läkare lite av den åsikten att inget är så allvarligt och man ska bita ihop istället. Sköterskan jag pratade med lät inte heller så brydd om min värk, förrän jag berättade att jag även är gravid. Då började hon lyssna bättre och ta mig mer allvarligt. suck.