SnaadraH

Har de senaste dagarna blivit så förbannat orolig över att få missfall. Tänker på det femtioelva gånger om dagen och drömmer om missfall på nätterna. 

Försöker dock se det positiva i det negativa. Dvs graviditetssymtomen! Spyr som en gris på mornarna och mår illa fram tills jag lägger mig i sängen. Tuttarna värker. Denna ständiga trötthet. Spelar ingen roll hur mycket eller lite jag sover! Den Sandra som lagt sig i sängen låååångt efter midnatt är nu försvunnen! Denna nya Sandra lägger sig i sängen strax efter nio, eller somnar på soffan vid den tiden! Lediga dagar är jag uppe ur sängen redan före 10! Har aldrig hänt förrut ;) höhö. 

Så även om jag mår apdåligt så ser jag det positivt, för jag ser varje graviditetssymtom som ett tecken på att jag är långt ifrån ett missfall... Men men. 

Känns skönt att få komma till barnmorskan imorgon, att få berätta om sin oro osv. 

 

Längtar till Freddes semester, för jag behöver verkligen lite avlastning. Är sjukt tungt att jobba 100%, ha allt ansvar här hemma när det gäller städ/tvätt/planering/hundar/matlagning osv och sedan illamående och trötthet på det.

Har så dåligt samvete för att jag inte orkar ge hundarna så mycket uppmärksamhet som jag borde. Får ta igen det någon dag när jag känner mig bättre :) 

 

Vädret är inte det bästa. Låter som att vinden ska slita av taket från huset eller nå. Fyfan. Inte blir det sommar i år heller.