Förlossningsberättelse

Ja nu börjar det ju vara dags att knåpa ihop en "liten" sammanfattning om min förlossning. Har redan glömt bort en hel del, men jag försöker dra fram allt ur bakhuvudet ;) 
 
Allt började ju på kvällen den 19 februari. Inlägget jag skrev då finns att läsa HÄR.
Det högg och gjorde så förbaskat ont till och från. Efter några om och men lyckades jag somna, men vaknade då och då och varje gång hade jag en värk. Barnmorskan från förlossningen som jag pratade med i telefon på morgonen frågade hur ofta jag haft värkar under natten, men det visste jag ju såklart inte. Om jag är trött och sover, hur ska jag ha någon slags tidsuppfattning då? haha. 
 
Nästa morgon, 20 februari, började jag klocka värkarna. De kom väldigt oregelbundet, men de fanns där! Det kunde pendla mellan 18 minuter och sju minuter mellan värkarna! Så förbaskat oregelbundet var det. Vad kan klockan ha varit då? Vid 9.00-9.30 när jag vaknade.
11.06 skickade jag ett sms till Fredde om att han kanske får komma hem idag. 
 
 
 
Vid 11.30 bestämmer jag mig för att stiga upp från sängen för att ta ut hundarna och göra lite vettiga saker ifall att förlossningen sätter igång. 
Hinner inte ens ställa mig upp från sängen så gick vattnet. Kändes precis som att jag pissade ner mig! När jag böjde mig fram i sängen för att ställa mig upp så kände jag att det blev varmt i trosan :p haha. Var snabb med att sätta handen dit (fick för mig att jag skulle kunna stoppa läckaget med handen). Tänkte liksom "äh vaafaaaan! Pissar jag ner mig nu också?!"
Så fort jag stod så jag var rak i ryggen så slutade det rinna. Drog fram handen och såg att det var blodblandad vätska.. Satte handen till näsan för att lukta ifall det var kiss eller fostervatten, hade bara någon dag innan läst på nätet att fostervatten luktar badhus. Jajemensan! Där var doften av badhus! 
Tog upp mobilen fort som fan och ringde Fredde, han var ju i Gällivare och jobbade precis den veckan. När han svarade sa jag inte ens hej, det jag sa var något i stil med: "hörru det är bara avsluta arbetet och hoppa in i bilen, vattnet har gått!"
Efter jag lagt på luren så ringde jag min mamma och sa att vattnet gått. Mamma undrade om hon skulle komma hit och hjälpa mig tills Fredde kommit hem. Just då fick jag en värk som inte var rolig, så jag tackade ja och bad mamma komma hit. Värkarna gjorde direkt 100 gånger ondare när vattnet gick, i jämförelse med de värkar jag haft under morgonen när jag klockat dem..
Ringde förlossningen, de ville ha in mig så snabbt som möjligt eftersom det var blod i fostervattnet. 
Hann inte ens leta fram kläder eller göra i princip någonting innan mamma var framme. Hon måste ha kört som en idiot från Happis! ;) haha. 
Värkarna kom nu med 5-6 minuters mellanrum, tror jag. Så det gick fort för värkarna att bli mer regelbundna, bara en timme innan så hade jag ju så oregelbundna.
Tog en dusch medans mamma började dammsuga. haha. Kände att jag verkligen behövde duscha och det gick kroppen att slappna av lite. Efter duschen så hade jag 4-5 minuter mellan värkarna. Innan jag lyckats få på mig kläderna avlöste dem varandra tätt, hann knappt säga något åt mamma så kom nästa värk. Ringde förlossningen och barnmorskan blev lite irriterad över att vi inte åkt än.
Nå, vi hoppade in i bilen och började åka mot Sunderbyn. Halvvägs till Kalix så klarade jag inte av värkarna längre, den jag hade hann inte ens sluta så kom nästa, kunde inte ens sitta ordentligt. Både jag och mamma tyckte det var bäst att ringa efter ambulans, för skulle jag föda i en bil och efter E4:an så var det bäst att jag gjorde det i en ambulans!
Vi var nästan framme i Kalix när vi mötte ambulansen. Då ser jag att det är två män som sitter i den.. Alltså jiises vilken panik! Inte fan ville jag föda i en bil, efter E4:an och dessutom bli förlöst av två män!! haha. Men det gick bra ändå. När vi passerat Kalix och lämnat de dåliga vägarna bakom oss så lugnade värkarna ner sig lite, 3 minuter mellan värkarna hade jag under ambulansresan mot Sunderbyn.
 
Vid 14.20 (?) var jag framme på förlossningen. Fick världens otrevligaste barnmorska. Mobilen som jag hade i handen efter att jag ringt Fredde slet hon ur handen på mig och kastade på fönsterbrädan och snäste "den där behöver du INTE!". Hade den i handen bara för att jag inte lyckats få den tillbaka i byxfickan när jag var fastspänd på ambulansbåren..
Blev stressad av denna barnmorska och värkarna började komma tätare igen. Skulle klä av mig och få på "förlossningsklänningen" (som jag kallar den). Men värkarna kom hela tiden och barnmorskan började slita av mig kläderna medans jag stod lutad mot sängen och försökte andas. Hon klarade inte av att vänta tills värken klingat av så jag fick göra det själv! Mitt under en värk började hon försöka slita av mig linnet och BH:n...
Var bara att kasta sig upp på sängen och bli undersökt. Alltså mer hårdhänt jävel har jag aldrig varit med om. Här handlade inte alls om att undersöka med mjuk hand. Ett av stygnen som jag fick sy var garanterat pga hennes våldsamhet! Så ont gjorde det.. 
Var öppen ca 2 cm. Men de kunde ju inte skicka hem mig eftersom jag blödde! 
Fick sedan CTG kopplat och sen gick barnmorskan och Uskan bara iväg med orden "ligg där så får vi se vad som händer". Usch.
Mamma kom som tur var ganska snabbt. Efter att jag hoppat in i ambulansen så körde hon efter så fort hon kunde ;) haha. Mamma ringde till Fredde och frågade vart han var, och han var inte långt bort.
 
 
 
Vid 15.30 kom Fredde äntligen in på förlossningen. Vilken lättnad det var! Tyvärr så var barnmorskan riktigt otrevlig mot honom också.. 
Det skulle undersökas igen. Hade i princip inte hänt något. Barnmorskan blev även sur för att jag bad Fredde gå ut ur rummet när jag skulle undersökas. "Har han varit med och gjort dig gravid så får han ju minsann ställa upp nu också!".. Alltså aggressiv kvinna! Ville skona Fredde från allt blod osv.. 
Har liksom inte någon större koll på klockslag, hade så fullt upp med att andas och försöka hantera värkarna som avlöste varandra. Knappt några pauser mellan.
Antar att det var vid 17-18 tiden som jag hoppade i badet? Aaa jättebra smärtlindring, enligt barnmorskan. I helvete att jag kunde slappna av ens en gång.. Badkaret skulle ha varit lite längre och djupare, DÅ kanske jag hade kunnat slappna av. Men nu täckte ju vattnet inte ens magen, och inte kunde jag ligga på sida eller stå på knä heller..
Efter badet kom det in en barnmorskestudent, jättegullig! Bad om att få lustgas, och medans hon kopplade CTG så förklarade hon hur jag ska andas i masken. Kan ju inte direkt påstå att lustgasen hjälpte nå vidare, men det fick mig åtminståne att tänka på något annat under värkarna.
 
 
 
 
Skiftbyte och jag får en ny barnmorska! Tack gode gud! 
Blev undersökt igen av både barnmorskan och studenten, här snackar vi mjuka händer och att man känner sig väl omhändertagen! :) 
Var öppen 4 cm och de frågade om jag ville ha epidural. "JA TACK!" skrek jag i masken, haha. Hade precis en värk då och drog lustgas för glatta livet ;) Klockan var väl vid 19-tiden här? 
Mellan 19.30-20.00 så väntade vi på narkosläkaren, värkarna gjorde bara ondare och jag är säker på att jag kved och stönade en hel del vid det här laget. La mig på sidan och narkosläkaren började tvätta ryggen, då började det trycka på i röven. Jamen något så fruktansvärt! Kändes som att jag hade ett bowlingklot i arlset som skulle komma ut!
Tror till och med jag skrek till narkosläkaren "det är ingen idé!! det trycker pååååå!" 
Smärtan blev så stark att jag inte kommer ihåg så mycket efter det här. Allt är som i en dimma. Kommer ihåg att alla fick hjälpas åt att få mig på rygg så att epiduralen kunde verka som den skulle. Värkarna kände jag inte av längre efter att det börjat trycka på i röven, det enda jag kunde tänka på var det konstanta trycket och känslan av att vela skita på sig..
 
Här har jag ju ingen koll på klockan längre. Men vid 20.30 kanske? så skrek jag hela tiden att det trycker på i röven. Barnmorskan och studenten tyckte liksom, "men neeej, inte är det dags ännu. Du var ju nyss bara öppen 4cm. Snart börjar epiduralen att värka och då blir det bättre ska du se!" 
Ha! Till slut bestämde dem sig för att undersöka ändå, eftersom jag inte slutade ropa. 10 cm öppen och helt klar för att börja krysta! De blev riktigt förvånade över att det gått så fort. 
 
Jag fick lägga mig på sida igen och börja krysta i det läget. De höjde lustgasen och jag skrek för fullt i den där masken. Huhh jag kommer fortfarande ihåg den där smärtan.. 
Fredde satt framför mig där jag låg. Min ena hand höll ett hårt grepp om masken och den andra höll om Freddes arm. Stackarn fick sig ett och annat nyp under mina värkar. 
Fick panik till och från pga smärtan, hyperventilerade och spände mig. Till slut tog de lustgasen ifrån mig för att jag missbrukade den och började andas på fel sätt när jag hade panik..
I den här skedet var Fredde ett sån fruktansvärt bra stöd! Vet inte vad jag hade gjort utan honom. Och att ha mamma där var också en trygghet! För när jag inte lyssnade på barnmorskorna eller Fredde, då sa mamma till mig lite på skarpen, då minsann lyssnade jag! haha. Tror iallafall att det var så? Mitt minne är ju inte det bästa..
 
Fick komma på rygg och börja krysta på riktigt. Jamen dra åt helvete.. Minnet får mig fortfarande att känna att jag ALDRIG mer vill gå igenom en förlossning. Här började jag vifta och fråga efter mamma, som då kom och ställde sig på min andra sida. eller? haha
Barnmorskorna sa hela tiden: "snaaart är det klart, snaaart är din bebis ute, snaaart gör det inte ont längre".
Frågade då "är huvudet ute ännu?". Fick ju den uppfattningen då dem höll på att tjata om att det SNAAAART är klart..
Barnmorskan svar: "nej huvudet är inte ute".
Då skrek jag: "men helvete då är det ju inte ens halvvägs!"
(Fredde som berättat denna händelse)
Det enda jag nu kan komma ihåg är mitt morrande/vrålande under varje krystning. Tycker synd om de andra som födde samtidigt om de hörde mig, för det lät inte ett dugg trevlig ens i mina egna öron!
De sa åt mig att taaaa iii liiiiite till! Men jag var så slut så jag orkade inte, men kroppen pressade på av sig själv. Även om jag ville ge upp så fortsatte kroppen att trycka på! Helt sjukt hur kroppen fungerar! 
 
21.41 kommer han ut! Våran lilla son!
3905gram och 51cm.
och smärtan försvinner direkt! 
Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta, så det blev något mellanting! haha. 
Fick sy några stygn, hur många vet jag ej. Men minst 5 tror jag studenten sa. 
 
Ignorera min boobie som ser ut att vara större än Dolly Partons..
 
Stackarn såg ju lagomt mörbultad ut..
 
 
 
 
kort sammanfattning
Jag födde en dag före BF.
Värkarna var intensiva och avlöste varandra utan uppehåll större delen av tiden. Barnmorskorna bad mig vila mellan värkarna, men det kunde jag inte då värkarna aldrig slutade. Så jag var helt slutkörd och orkade knappt krysta på slutet. 
Det gjorde skitont och jag vill aldrig krysta ut en unge igen. Men jag vill gärna vara med om det där ruset efter en förlossning! fyfan vilken känsla! Går inte att beskriva känslorna i kroppen när man får upp sin bebis på bröstet!
Är otroligt glad över att jag hade både Fredde och mamma med under förlossningen! 
 
Nej nu börjar sonen att skrika efter mat, så jag får avrunda här! En väldigt lång förlossningsberättelse, och inte skriven på bästa sätt.. Men hey, jag har en liten bebis här hemma och måste slaffsa ihop något snabbt medans han sover! ;) haha. Lika bra att göra bort allt nu, man vet aldrig när jag får för mig att sätta mig vid datorn igen ;)
 
Säkert glömt någon rolig detalj eller annan information som jag kunnat dela med mig av.. Men såhär får det bli :) 
 
Tjohejs!
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Ont..

Fyfan vad ont jag haft de senaste timmarna. Men tror inte bebis är på g. nej nej.Såhär ont har jag haft två gånger tidigare. Det hugger och ilar i hela nedre regionen. Fy in i helvete vad ont det gör!Tror ju inte det är värkar, för detta huggande kan hålla på i flera minuter. Känns inte det minsta som mensvärk heller.Har googlat lite och det verkar ju typ vara att ungen kommer åt en nerv eller att den håller på att fixera sig. Aja. Ont gör det iaf..Vill ha ut bebis nu. Idag är första gången jag blivit frustrerad och fått gråta för att jag vill ha ut bebis. Har haft en dag då jag varit extra svullen, lederna har gjort så jävla ont, stel som en pinne, inte fått ordentligt med luft.. blivit andfådd av att bara ligga och andas.. svettats som en gris. det har kliat hemskt på fötterna.. magen har varit i vägen osv osv.Nä om man skulle försöka sova då.. tror ju inte det blir någon bebis den närmsta tiden..

Bm besök vecka 39+2

Hjärtljud 139Sf mått 34Fortfarande perfekt blodtryck.Bebis har inte fixerat sig, men ligger med huvudet neråt.Har en känsla av att jag kommer få fara till Bm ännu en gång innan detta är slut. Fick en ny tid till onsdag nästa vecka ifall att bebis väljer att stanna kvar i magen :)Bebis huvud verkar inte vela fixera sig. Så nu blir man ju lite nojjig och tänker att han kommer hinna vända sig fel innan det är dags..Finns väl inte så mycket mer att säga. Både jag och lillen mår finfint :) Är bara jag som börjat bli förbaskat trött och orkar knappt något längre. Minsta lills och det suger all energi ur mig. och så den här vätskan jag börjat samla på mig. Benen/fötterna är värst. fyfasen. Läkaren ville helst att jag undviker stödstrumpor pga klådan, men idag var jag fan tvungen att dra på mig dem. Hjärtat får ju också arbeta så förbaskat när jag får såhär mycket vätska i benen.

Fredag

usch så långtråkiga dagarna börjat bli.. Sover länge, sitter mycket vid tvn, sover på soffan, är ute lite med hundarna och så sover jag lite till..Nu har ju Fredde ledigvecka, men dagarna ser ändå ut sådär, typ. Speciellt nu när det är OS och Fredde vill se det :) Nå, kan ju vara bra för mig att vila mycket inför vad som komma skall :)Längtar tills bebis kommit ut så jag kan börja promenera igen! Var inte så jävla bra på att promenera regelbundet, men någon gång i veckan blev det ju oftast.. När vi bodde i gamla huset alltså.Visst skulle jag kunna promenera nu, det enda som hindrar mig är att jag inte har en lämplig jacka. Den enda som passar är Freddes, och blåser det de minsta så fryser jag ihjäl.. Naturbruksjackan kan jag med nöd och näppe dra igen. Vill ju inte bli sjuk, så jag får allt hålla mig inne. Tycker så synd om hundarna, speciellt Lotus! :(Men snaaaart ska vi börja med barnvagnspromenader! :)Ser att bloggerskan Dessie är inne på förlossningen. Ååh så taggad jag blir! Vill också åka in och få ut våran bebis! Men njä. Den lille rackaren verkar bli kvar där ett tag till. Nu har det gått några dagar då jag knappt haft en sammandragning.. Inte känt av ett skit typ. Men men. Är ju ännu 7 dagar kvar till BF.

Onsdag

Idag är det den 12 februari. Det betyder att det idag är BF dag om man räknar efter senaste mensen + första ultraljudet som jag gjorde i vecka 6. Vi blev ju tillbakaflyttade 9 dagar på RUL i vecka 18, så nya datumet blev 21/2. Alltså har vi idag 9 dagar kvar till BF! Hade i söndags och måndags fullt med förvärkar, mensvärk och allt sånt där, men nu har det börjat lugna ner sig. Knappt en enda förvärk igår eller idag.Idag har jag istället varit astrött! Helt sjukt. Var en lugn dag igår, sovit hyffsat bra under natten osv, men ändå blivit såhär trött?! Var upp vid tre för toabesök. Sen vid åtta var jag på toa igen och laddade med morgonmedicin mot klådan. Gick och la mig igen. Steg inte upp förrän halv ett! gick ner och matade vilddjuren, gjorde mina "morgo rutiner", käkade frukost och sen har jag sovit på soffan hela dagen! vid sju steg jag upp för att fredde ville ha hjälp med middagen.Är nu astrött igen och skulle lätt kunna lägga mig för natten! Tror dock jag väntar en stund till ;)Tycker bebis kan börja komma ut nu! Skulle vara perfekt nu när Fredde har ledigvecka! Meeen jag tror lillen blir kvar där inne någon vecka till, tyvärr. :( Drömde idag om bebis också! En så söt liten pojke! med pyttepytte händer! ooh så jag vill ha ut bebis så jag får gosa och snosa! Fast drömmen innehöll en del ilska också. Fredde hade fått en lugnande tablett för att han skulle palla med förlossningen. Men han blev helt väck i huvudet! Fick allt ligga där och föda helt ensam medans han gick runt i sin egna lilla värld på Sunderbyn.. sen var han inte brydd om bebis, för att han var alldeles borta av den där lugnande tabletten ;p

Fredag

Hemsk dag med klåda. Har knappt kunnat göra annat än att riva sönder min hud och gråta av frustration.Försökt få tag i någon som kan hjälpa mig, men varenda jävel inom sjukvården har inte varit anträffbar..Vid 18-tiden ringde min läkare för att informera om hur mina prover såg ut. Alla värden var normala även denna gång, perfekta till och med. Har fortfarande protein i urinet, men på lägsta nivå, så jag ska tydligen inte oroa mig. Det har inte förändrats något sedan provet i förrgår.Det var ju någorlunda bra nyheter. Dock står läkaren fast vid att det bara är vanlig, torr hud. "Det är den tiden på året".Jag säger: i helvete heller.Jag har haft torr hud under många år, och nog fan känner jag skillnad på klåda från torr hud och denna klåda. Den här klådan är helt annorlunda. Aja. Fick iaf höja dosen med Tavegyl. Får se om det hjälper. Har inga större förhoppningar.Tror helt klart att detta är en slags graviditetsklåda, bara att det är en sådan sort som inte syns på proverna och så.Annars har bebis varit igång idag, hur mysigt som helst! Förutom när han sträcker på sig, magen blir så spänd och det blir tungt att andas ;)

bm besök vecka 37+2

Hjärtljud: 146Sf mått: 33Järnvärde: 115Vikt: 78,5Idag blev det ett längre besök hos barnmorskan. Vi pratade om min klåda och fick utskrivet en ny klådstillande medicin. Den förra dämpade inte klådan något, den gjorde mig bara trött.Sen kom vi in på fosterrörelser, sammandragningar och förvärkar. Jag var lite orolig då bebis inte rört sig så mycket under morgonen. I vanliga fall är han som en fisk i magen under mornarna. Barnmorskan gav mig ordet på att lägga mig i soffan direkt jag kommer hem och räkna fosterrörelserna under två timmar. Var det mindre än tio så skulle jag ringa förlossningen..Lillens hjärta pickade iallafall på för fullt, så det lugnade mig lite :) Barnmorskan fick hämta in den andra barnmorskan för att känna bebis position. Annars brukar BM känna hur bebis ligger för att han i vanliga fall är livlig och sparkar henne när hon känner. Idag gjorde han knappt något motstånd..Så jag har varit riktigt orolig idag. Men lillen har rört sig så pass mycket att jag avvaktar med att ringa förlossningen. huvvaligen. Har nu extra koll på lillens rörelsemönster. Saken blir ju inte bättre av att han snurrat runt och nu har fötterna under mitt vänstra revben. Annars har han alltid haft fötterna under höger revben. Så allt känns helt konstigt just nu.Sen så har jag haft en massa sammandragningar idag. hoh. Riktigt tungt att andas när magen blir så hård! Lite förvärkar har jag även fått smaka på ;) Här på kvällssidan har jag packat ner det sista i skötväskan. Sen kokat nappar och packar ner lite rena kläder åt mig och Fredde i BB-väskan :)Nu börjar jag vara redo för bebis, bara lite småsaker kvar, men inget som är viktigt :)

bilder spjälsäng


Spjälsäng

Äntligen är spjälsängen målad, ihopmonterad och bäddad! Känns helt overkligt att ta fram bebisgrejerna! Både jag och Fredde var ivriga över att sätta upp spjälsängen när den nu hade torkat klart ;) När sänghimmeln kommit upp gick Fredde iväg och så sa han "jaja, nu får han väl se till att komma ut någon gång!" ;) Tror någon börjar bli lite otålig! ;)Blev väldigt arg när jag upptäckte att ikeas äckliga spjälsängstäcke inte passar till sängkläderna jag köpt från Jysk.. Täckets storlek är ju helt mongo! Blir att köpa ett nytt snarast.Legat i sängen ett tag nu och bara tittat på spjälsängen och känt när bebis håller på och sparkar mig i revbenen :) Helt sjukt att den lilla snart ska ligga där i sängen :)Medans jag legat här har jag funderat på om jag skulle ta och börja baka lite bullar :) Mamma och dem ska mest troligt komma imorgon på ett sent kalas :)

Bm besök vecka 35+3

Hjärtslag 139Sf 32kurvan gick lite neråt nu, men inte oroväckande mycket. Barnmorskan sa att det är helt normalt då magen börjat att sjunka :)Bebis var helvild! Barnmorskan skrattade så gott och fick sig en och annan spark ;) Sen är bebis huvud snart fixerat om det fortsätter i den här takten :) Nu var huvudet knappt ruckbart :) Är så mysigt att vara hos denna barnmorska! Hur gullig och go som helst :) Man får som ett inre lugn efter att ha varit där :)Barnmorskan glömmer dock alltid bort vad bebis är för kön, men hon gissar sig varje gång till pojke när hon hör hjärtljuden :) så hon blir inte förvånad när vi säger att ultraljudet visade en pojke :)

Vecka 36

TjohoooDet går fortfarande framåt!och halleluja, knappt vaknat inatt, någon enstaka gång bara! Var heeelt slutkörd efter gårdagen! Skönt så inåt hvete ;)

Dagens

Dagens tanke/rädsla:Hur vet man att förlossningen har startat? Hur vet jag om det är värkar eller inte? Hur ska jag veta när det är dags att ringa hem Fredde, om han är och jobbar?Kommer jag ens hinna till Sunderbyn? Är ju ändå en bit att åka. Tänk så åker vi in för sent?Tar ju ändå minst typ tre timmar innan Fredde är hemma om han är på jobbet när jag ringer. Då ska han ju meddela någon om att han måste åka, byta om, ta sina grejer från där han bor osv. Sen körtid på det. Nog kan han ju få ner körtiden om han kör som en galning, men E10 är ju inte att leka med. Vill hellre att han kör normalt och kommer hem helskinnad!Visst, jag har några som garanterat ställer upp och kör mig till Sunderbyn om det behövs. På den punkten är jag lugn. Svärisarna har jour och vaktar telefonerna när Fredde är borta ;) Men jag vill ju ha med Fredde på förlossningen. Är väl det jag är mest rädd för, att han inte ska vara där! Kommer nog ringa hem han så fort jag känner minsta lilla..Usch vad jag börjar känna mig stressad över detta.. Hade inte Freddes säng där borta varit så liten + att vi har hundarna och huset, då hade jag fan åkt med honom till Gällivare när han ska jobba. Mycket närmare till Sjukhus då + att han då bara är 15-20 minuters körtid bort!

Bm besök

Hjärtslag: 144Sf mått: 31Vikt: 75,6Mysko att vikten står typ still? ;p Var väl typ 72 jag vägde sist? och de är ju många veckor sedan! Aja, jag ska väl inte klaga så länge magen växer som den ska ;)Ligger precis under kurvan, men Bm säger att allt ser så fint ut ändå! Alla ska väl inte behöva följa genomsnittet ;)Bm sa att allt är perfekt med mig och bebis :) Ja, det viktigaste är ju att bebis mår bra och växer som han ska! :) Tror jag vågar börja skriva "han" nu? ;p fan vad jag kommer få ångra mig om det visar sig vara en flicka! ;) hahaBebis låg med huvudet neråt fortfarande, super! :D Har varit lite orolig för att bebis ska ha snurrat runt uppåt, men det har han inte :) Huvudet har istället åkt ännu längre ner! Kanske inte så konstigt att jag blivit så förbannat pissnödig senaste veckan! ;)Nu hemma och har ätit ett mellanmål. Ska få på mig vinterskorna och sen bege mig ut och skotta lite snö. Hur ont jag än kommer ha i kroppen ikväll och imorgon så måste jag ändå skotta kring bron och bilen osv..

Tankar..

Har märkt att jag blivit med inåtvänd. Känns som att typ 80% av mina dagar handlar om bebis och förlossning.Det känns som.. Jaa. Hur fan ska jag hinna förbereda mig ens en gnutta inför förlossning, när jag typ nyss insett att jag verkligen har en bebis i magen?!Allt känns så jävla overkligt! Efter så lång väntan, få plusset på stickan och sen intala sig själv att detta verkligen är sant? Just nu känns inte nio månader som en lång tid! Inte efter den långa väntan till första plusset, utomkvedet och operationen, sen en halvlång väntan igen innan detta pluss dök upp. Det har tagit ÅR att komma hit vi är idag. Vi hade börjat ge upp, börjat försöka acceptera de faktum att något var fel på mig, att jag på det ännu förlorat en äggledare.. Att det aldrig skulle bli något barn.Vi bestämde oss för att flytta, försöka gå vidare och börja på nytt.Tjopp. Efter en natt i nya huset började jag räkna mensdagarna. Är det inte nu jag ska ha mens? jodå. Kunde inte hålla mig och testade. Direkt kom det starka plusset. Helt overkligt! Jag grät, helt ärligt. Av glädje, men samtidigt av rädsla. Hade ju redan haft ett utomkvedshavandeskap, så var fruktansvärt rädd att det var så igen. Ett tidigt ultraljud visade att graviditeten satt rätt. Då kom rädslan för missfall.Har typ bara varit rädd under denna graviditet. Oro för missfall eller att bebis ska dö i magen.Nu är det snart dags för bebis att komma ut och jag vet inte riktigt vad jag ska tänka? Jag tänker på allt och ingenting, men har fortfarande inte fattat att jag inom några veckor ska få kämpa och pressa ut bebis. Ja, jag har nog helt enkelt börjat bli lite nervös och rädd. BB-väskan har jag smått börjat packa, så jag kanske lyckas få in i mitt lilla huvud att det här verkligen händer.

vecka 34 (33+0)

Idag går vi in i vecka 34! ojoj så fort tiden går!!!Igår började vi ÄNTLIGEN att måla spjälsängen! Känns förbaskat bra måste jag säga :) Fredde har slipat och jag har målat. Fast nu är min kropp slut, värker som bara den och ibland vet jag inte om jag ska skratta eller gråta..Tror tyvärr att jag är påväg att bli sjuk, börjar bli snorig och halsen kliar och har smått slemhosta.Huvva. känns inte så lockande att vara såhär gravid och åka på en influensa.. Men men. Bara bita ihop :)

Kroppens förändringar

Nu har jag liksom börjat inse att jag inte var så mullig som jag trodde innan jag blev gravid. Vilken rubbad syn på sin egna kropp. För mig känns det som att jag inte blivit så mycket större, men jävlar vilken skillnad!7kg hade jag lyckats gå ner innan jag blev gravid, tyckte ändå att jag var tjock. Här var jag nog gravid i vecka 5-6? Hade iallafall ganska nyligt plussat.Idag, nu är jag i vecka 32. Sjuk skillnad!

60 dagar

Hur sjukt det börjar kännas! 60 dagar kvar.. Börjar bli smått nervös nu! Börjar bli smått stressad med att få saker gjorda här hemma. Spjälsängen har vi inte ens börjat måla än! Måste ta tag i det när den här julstressen är över.

Ultraljud

Idag var det dags för ultraljud igen. I vanliga fall gör man ju bara RUL i typ vecka 18-19, men jag fick ett till då moderkakan låg för "öppningen", lågt placerad. Hur man nu ska förklara. Det innebär att bebis inte kan ta sig ut den vanliga vägen, vad jag förstått.Nu verkar detta vara väldigt vanligt vid RUL, sen brukar moderkakan flytta sig till rätt läge till vecka 32 :) Jag hade tur, min hade dragit sig uppåt med god marginal, så den kommer iallafall inte vara något hinder inför förlossningen! :)Har egentligen inte ens varit orolig på den punkten, för har inte haft några tecken på blödningar osv, som är vanligt när moderkakan är lågt placerad :)Frågade om kön igen. Kvinnan var fullbokad och sa att hon inte har tid, men att hon säger till om hon ser något under kontrollen. Hon behövde inte ens säga något, klart och tydligt fanns där en stor pung! och snoppen såklart ;) Men till och med kvinnan kommenterade att det var en stor pung! haha.Hon sa att även de mest erfarna läkarna tagit fel på kön, så hon kan inte lova helt att det är en pojke. Men jag och Fredde känner oss säkra, är ju ändå två olika personer som gjort ultraljud och sagt snopp ;)Nu längtar jag så otroligt efter våran bebis!

Bm besök

Allt var bra med bebis och magen :) Lika lågt blodtryck som vanligt. Bebis hjärtljud låg på 133 idag :)Sf mått 29, så nu är magen tillbaka på kurvan igen :) Beror nog på att bebis låg med huvudet neråt, som det ska :) Inte fixerat sig, så bebis har ännu tid på sig att ligga på tvären, vilket verkar vara favorit positionen ;)

Skötbord

Idag fick skötbordet komma fram :) Kände att jag måste få fram NÅGOT som har med bebis att göra :) Dock blev jag fruktansvärt besviken när den superfina skötbädden inte passade i IKEAs jävla skötbord. Kändes riktigt tråkigt! :( Så nu får jag se vad jag gör med den skötbädden. Kanske inte är för sent att lämna tillbaka den. Men det känns också tråkigt då den är så fin! :( Lite smågrejs att köpa, men annars är börjar vi vara redo för att byta blöjor! ;)Har varit och köpt färg idag, så i veckan kommer vi börja måla om spjälsängen :) Hoppas jag iallafall!Börjat bli en del motgångar på senaste tiden.. Freddes semester började igår kväll, trodde vi skulle få det bra och mysigt. Han hade knappt hunnit innanför dörren innan saker började tjorva. Idag har det bara fortsatt och olyckorna har avlöst varandra.En sak som irriterar mig förbannat mycket är att min handläggare på AF börjat ringa och jaga mig stup i kvarten nu när jag inte arbetar. "Jobbar du inte måste vi sätta dig på någon annan sorts aktivitet" sa hon idag. Tydligen är det svårt att förstå att jag INTE jobbar för att jag får ONT! Mitt privatliv blir lidande. Kan inte göra annat än att kvida i soffan efter att ha jobbat några timmar.Jag har flertalet gånger bett om hjälp/stöd/guidning med att skriva cv och speciellt personligt brev. Men icke att jag får den hjälpen! Neeej. Istället ska jag ut på praktik. Hur fan ska jag klara av praktik när jag inte kan jobba?Nej. Imorgon blir det att ringa och boka tid hos läkare så jag kanske blir sjukskriven och slipper AF som inte förstår ett skit.

Tidigare inlägg
RSS 2.0