SnaadraH -

lördag

Idag ska vi åka en sväng till Happis med svärmor och Freddes syskon :) De hade lite ärenden dit och jag måste verkligen få mig en ny BH, så vi passar på att snålåka med dem ;) Nä, sanningen är att mercans däck är slut, och vi vågar inte riskera att bli ståendes med punka efter E4an :)
Är inte så länge sedan jag köpte två nya Bh, men tuttarna växer som fasen och så har byglarna börjar skava osv. Så det börjar nog vara dags att inhandla en BH som är gravidvänlig ;)

Andra dagen i rad som jag vaknar minst en timma före väckarklockan. Sjukt irriterande, för jag är ju trött och sen kan jag inte somna om :(
Kanske lika bra att hoppa ur sängen och göra något vettigt tills vi blir hämtade :)

2013-09-21 @ 08:14:25 Permalink Vardagligt Kommentarer (0) Trackbacks ()

wiiie

Nu längtar vi till februari mer än förrut Måste göra ett till ultraljud i vecka 32, för moderkakan var lågt placerad, vilket jag misstänkt :) Mycket vanligt att moderkakan är lågt placerad och att den flyttat upp sig till nästa ultraljud. Så vi får hoppas på att även denna ändrar sitt läge ;)Barnmorskan visade könet också :) Där fanns något som verkligen liknade en liten snopp ;) hehe. Barnmorskan var väldigt säker på att det är en liten gosse som ligger där i magen <3Lillen rörde sig för fullt och tränade sig på att andas :) sjukt coolt att se lillen ta andetag och se hjärtat slå :)Lycklig är bara förnamnet :)

2013-09-19 @ 21:20:00 Permalink Graviditet Kommentarer (1) Trackbacks ()

Ultraljud

Att se sitt egna barn på en skärm. Helt otrolig känsla! Till och med Fredde som aldrig velat ha barn, han hade ett sååå stort leende och han ler fortfarande så fort han ser på mig :) Vi fick veta kön ganska säkert. Pappas haka hade lillräkan också ;) <3Bilder och kön kommer ut efter att vi visat för svärmor ;)

2013-09-19 @ 12:23:00 Permalink Graviditet Kommentarer (0) Trackbacks ()

Nervös

Grymt nervös!Imorgon är det dags för ultraljud. oherre.. Hoppas verkligen det finns en bebis där inne och att allt är som det ska <3

2013-09-18 @ 18:18:00 Permalink Graviditet Kommentarer (0) Trackbacks ()

drömmar

De där sjuka drömmarna höll sig borta ett tag, men nu har jag haft sjuka drömmar igen i tre nätter. Känns som att jag ska bli galen. I de senaste drömmarna har en viss person dykt upp, av någon konstig anledning. Det är en person som jag verkligen INTE vill ha i mitt liv, som jag bara vill kräkas åt. Denna person har jag inte ägnat en tanke på lääänge. Så varför dyka upp nu?
I två av drömmarna har jag varit påväg att förlora Fredde pga denna person. Snacka om panikångest när jag vaknar på morgonen. Som jag sagt tidigare är Fredde allt för mig. Står inte ut med tanken på att förlora honom. Så jag har verkligen haft en klump i hjärtat de senaste dagarna, en klump som suttit kvar efter drömmarna.
Längtar så förbaskat tills han kommer hem imorgon <3
sedan har drömmarna också haft våran lillräka på besök <3 En perfekt liten tös. Drömde om lillräkan precis innan jag vaknade, så kan nästan fortfarande känna lukten av henne (trots täppt näsa) och känna tyngden av henne i mina armar. Ja, jag har gosat bebis hela morgonen i drömmarna <3

Nästa vecka är det dags för ultraljud! Bara några dagar kvar, och tiden har börjat snigla sig fram.. Tur att Fredde kommer hem imorgon. Sen ska jag jobba dagarna fram till ultraljudet. Så tiden kommer nog gå fortare då :)

Tycker att jag börjat känna av lite fladder i magen de senaste dagarna. Är dock inte helt säker.
Sa det åt Fredde men kände mig samtidigt dum. Tänk om det inte finns någon räka där inne när vi är på ultraljud, och att fladdret egentligen bara varit tarmrörelser? hemska tanke.
Försöker tänka positivt. Nu är det fasen våran tur att få bebis! :)

2013-09-14 @ 10:46:41 Permalink Vardagligt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Sjuk

Alltså.. Sjuk?! Please kill me.

När jag steg upp på morgonen idag trodde jag att det var kört. Hur fan skulle jag orka jobba med det tunga huvudet, näsan som kliar och halsen som kändes lite tjock?

Nåväl, jag lyckades ta mig igenom de fem timmarna på jobbet. Efter att jag klivit in genom dörren här hemma har jag i princip bara legat på soffan och sett tv eller snarkat för fullt.

Blir inte direkt friskare heller. Huvudvärk from hell, näsan är småtäppt och halsen ska vi inte ens tala om. Känns till och från som att jag har feber, men tempen visar det motsatta. Så det är ju skönt. Är ju varm nog som det är pga graviditeten.Fast det jobbiga är att jag fryser när jag inte ligger under min filt i soffan, men om jag har filten på mig, då svettas jag som en gris istället.. Det finns inget mellanläge liksom.

Ska egentligen jobba delad tur på söndag, men om jag ska må såhär kommer jag inte våga jobba. Tar hellre det säkra före det osäkra. Allt för att inte riskera något.

Känner idag att det inte blir fler hundar eller katter i detta hus, inte på måååånga många år! Tre hundar är nog, nu blir det inga fler förrän jag ynglat av mig färdigt och ungarna kan ta hand om sig själva. Hundarna är snälla, men alltså guuuud. Taro är ju en rastlös själ. Man skulle kunna tro att det är han som är en blandning mellan olika vallhundsraser och inte Lotus. Taro är ju en Japanese chin, och han är SJÖVILD och KRÄVANDE. Lotus finner sig liksom i att jag är sjuk och inte orkar med honom, han ligger mest och sover. Och han är ju ändå en blandning mellan krävande raser..

När folk får höra att han är en blandning mellan Aussie, Border collie och schäfer, då höjer de flesta på ögonbrynen och säger: "jaa då har du det du gör!" .. Nej? Han är sååå lugn! Har ingenting med kastreringen att göra heller. Har jag inte tid eller ork att aktivera honom, då ligger han för det mesta bara. Icket att han skulle få för sig att tugga sönder huset eller liknande, inte när vi är hemma iallafall.

Men Taro.. Herregud. En hund på 3,5 kg. En ras som ska vara coooool lugn. Han är igång typ hela tiden. Springer runt, tuggar och slickar på de andra hundarna och ibland även katterna. Spelar ingen roll vad jag gör med honom, han är speedad ändå. Ids inte gå in på min teori till varför han är såhär. Men en sak är säker, långt in i framtiden när vi ska ha hund, då blir det från en LITEN kennel, en mysig hemmauppfödning.

Ojdå. Nu kom jag in på helt fel spår. Det jag egentligen tänkte säga var att det inte blir fler djur förrän jag är klar med allt som har med barn att göra. För det är alldeles för krävande redan nu vid dessa tillfällen när jag blir sjuk. Jag är ensam med huset, allt som måste göras och så hundarna och katterna som jag måste ta hand om. Det blir ju ännu mer krävande när vi får barn.

Så nej, nu räcker det. När våra nuvarande hundar har gått bort, då blir det max en hund i detta hus tills ungen/ungarna blivit nog gamla så man orkar med allt.

Hade ju varit en annan femma om jag fått hjälp här hemma. Men nu är det ju inte så. Förbannades jävla värdelösa arbetsmarknad som splittrar familjer. Jag hoppas så innerligt att det ska dyka upp en massa jobb här i Kalix så att Fredde kan komma hem igen.

2013-09-05 @ 21:35:52 Permalink Vardagligt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Barnlöshet dokumentär

Sitter och ser på dokumentären om barnlöshet på trean.
Eller barnlöshet? Men iallafall problem med att kunna få barn är nog rättare ord?
Nu tycker jag att paren som är med inte riktigt räknas in till ofrivillig barnlöshet. Elakt kan tyckas, men ofrivilligt barnlös är i min värld att man försökt få barn på naturlig väg under en tid, men inte lyckats. För att lyckas få barn på naturlig väg behövs en kvinna och en man som försöker. Mer än så behöver jag ju inte säga.

Dokumentärer eller vad som helst som har med barnlöshet att göra väcker känslor inom mig.
Rädslan för att jag aldrig skulle kunna få några barn. Ingen som inte suttit i våran sits kan förstå vilken lycka det är att äntligen få vara med om det vi är med om nu!
Våran lillräka har varit efterlängtad väldigt länge! Jag har inte klagat en enda gång när jag spytt om mornarna och ibland under dagar och sena kvällar. Jag kramar toastolen och efteråt har jag ett stort leende på läpparna :)
Fredde brukar skaka på huvudet, han kan inte riktigt förstå att jag kan se så glad ut efter att ha spytt som en gris ;)

Nu hoppas jag att allt är som det ska när det är dags för ultraljud om några veckor. Skulle något vara fel vet jag inte hur jag ska klara av det. Nu är det våran tur, efter all denna väntan och sorg!

2013-09-02 @ 20:35:20 Permalink Vardagligt Kommentarer (0) Trackbacks ()