nu är det inte många veckor kvar tills vi får fara på ultraljud! önsketänkande.. tiden sniglar sig fram pga att jag längtar till RUL.. men det är mest för att jag vill lugna mig själv. är ju så rädd att det är en ofostrig graviditet. men så jävla otur ska vi väl ändå inte ha? inte nu, efter allt vi varit med om?! tur att fredde är positiv iallafall :) mina nerver hade aldrig klarat detta utan honom. inte är det någon som bryr sig heller om min rädsla. läser att många får komma in på extra ul, som är lika rädda som mig. men inte här inte. nej nej. "bebisen ska få ligga ifred i magen och växa till sig" får jag höra..ja men det är ju problemet! jag är ju rädd att det inte finns någon bebis!aja. bara försöka stå ut i några veckor till :/
