Självklart..

Precis som vanligt så är det ALLTID något som händer när jag tycker att saker och ting börjar gå bra.
I tisdags hade jag en delad tur på jobbet, så när jag kom hem vid 12.30 tiden för min 4 timmars rast hittar jag Felix i dåligt skick. Han kunde knappt styra bakbenen, var som att bakdelen på honom var i fyllan. Ringde veterinär och det blev att åka in akut med Felix till Gammelstads djursjukhus. Tror inte att jag någonsin plågat mercan så hårt som då, fyfan vad jag körde..
Veterinären hittade inget direkt fel på Felix, hon såg att han var vinglig och krökte ryggen, men han lät ingenting när hon klämde på honom och böjde leder osv. Fick Metacam utskrivet, och morgonen därpå var Felix sitt gamla vanliga jag.
Gissar på en sträckning i ryggen eller i någon muskel. Så nu är det Metacam och sträng vila som gäller i 10 dagar.
Missade ju såklart kvällsjobbet också. Skulle gått på passet igen 16.30, så det sket ju sig. Nu måste jag bestämma mig för att jobba igen de där timmarna eller ta tjänsteledigt.. Får se hur jag gör. Som schemat ser ut nu, finns det ingen möjlighet att jobba igen en enda kväll. Om jag nu inte tar en delad tur, men det är också i princip omöjligt då jag knappt har några 7-12 pass i mitt schema.. Nå, jag får ta och prata med chefen imorgon, om hon nu är inne på kontoret.
 
Idag fortsatte förbannelsen. Fick för ett tag sedan reda på att min gammelmormor fått somna in idag. Hon hade tydligen väldigt ont i bröstet och då bestämdes det att hon skulle sövas och få somna in för gott..
Kan just nu bara tänka på den kommande begravningen. Hur fan ska jag klara av en begravning av min fina gammelmormor? Hon har ju alltid funnits där.
Kommer bli riktigt jobbigt.. Visst, jag har varit på begravningar förr, men då har jag varit så liten och inte förstått vad som pågår. Senaste begravningen var Freddes farmor, men där hade jag ju inte några känslomässiga band då jag aldrig hann träffa henne.. :(
Så detta kommer bli den första begravningen som jag kommer förstå innebörden och känna stor sorg.. Jag hoppas verkligen att Fredde kan komma med, annars kommer jag nog inte klara av att gå på begravningen.

Kommentarer

Vad har du på hjärtat?:

Ditt namn tack!:
Kommer du tillbaka?

E-postadress: (ej nödvändigt)

Har du en blogg?:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0