SnaadraH

Det slog mig precis.... Jag fyller år imorgon.

22 år.

Fy... Fan.

Vad hände när jag började tänka på det? Ångest.

Med åren får jag mer och mer åldersnoja. Det som jag velat mest har inte inträffat, och nu är det för sent. Kan ju inte direkt spola tillbaka tiden.

Samtidigt får jag lite extra ångest när jag tänker på att Fredrik blir 28 i år. Alltså, sjukt. Han känns inte så "gammal", han är fortfarande den där 23-åriga killen som jag träffade för 4½ år sedan. I och för sig är han på samma nivå som mig mentalt, kanske är därför det känns helt rubbat att tänka på att han egentligen är sex år äldre än mig.

Jag hänger inte riktigt med.. Jag känner mig åtminståne inte en dag över 20. Men åldern kanske hinner ikapp mig med tiden? Hemska tanke.

 

Nä. Ska göra nå nytta nu istället för att sitta här med datorn i knät och ha födelsedagsångest.