SnaadraH

Jag tycker att på tok för många ger upp sina förhållanden för lätt. Speciellt när man får barn.
Visst, lätt för mig att säga som inte har några barn.
Men jag tycker ändå att folk ger upp för lätt.

Jag har bestämt mig för att vara med Fredrik resten av mitt liv, och då ska jag bannemej kämpa tills sista blodsdroppen om det så krävs för att det ska bli så. Det kommer krävas väldigt mycket för att det ska ta slut mellan oss. Nog för att vi inte har några större problem, men jaa, OM vi nu skulle tappa känslorna osv. Jag tror helt klart att det går att hitta tillbaka till varandra.

Det är inte meningen att man ska gå omkring och vara förälskad hela sitt liv, sådär äckligt nykär. Det orkar man inte med i längden.

Ur min synvinkel så utvecklas det typ till "friends with benefits". Fredde är min bästa vän, men ändå så mycket mer. Vi har varit tillsammans i 4 år och typ 8 månader, inte fasen får jag fjärilar i magen varje gång jag ser honom, men ibland så kommer det tillbaka litegrann, det pirrar lite i magen osv.

Jag är hel med Fredde, tror att han är den rätta för mig. Han får mig att må bra.

Tror allt blir vad man gör det till. Går man omkring och undrar om gräset är grönare på andra sidan, då skapar den nog en osäkerhet i förhållandet och till slut så skiter det sig. Om förhållandet är som mitt och Freddes, då kan det absolut inte vara grönare på andra sidan, i så fall är det lika grönt eller ruttet och brunt.

Allt handlar om hur mycket man är beredd på att satsa i sitt förhållande. Hur mycket man vill kämpa för att hålla lågan vid liv.

 

Ja. Jag saknar Fredde så det gör ont. Ska krama sönder honom när vi ses om några dagar. Min fina, superfina älskade pojkvän, sambo, fästman och blivande make <3