Kväll...
Jag och lillebror Anton har haft en riktig mysdag. Ett flertal Eva & Adam avsnitt, lite GH spelande och sett filmen Mulan.
Får nu så här på kvällskvisten sitta och skratta för fullt åt Anton, han förstår ingenting av det jag säger. hehe. Men trots dessa skratt så känner jag en tyngd i bröstet... Tankarna hinner vandra iväg nu när Anton sitter och spelar.
Vill inte ha dessa tankar, vill att de ska försvinna.
Den här grejen är väl bland de få grejer som jag verkligen inte klarat av att acceptera. Jag försöker varje dag, men det går verkligen inte. Det känns så hopplöst med den här grejen.. Varför ska det vara så svårt? Varför kan de inte bara fixa sig? Vart ligger problemet? Hur ska jag kunna lösa detta på bästa sätt?
Tröttheten börjar ta över just nu. Tror det blir en tidig kväll för min del. Det har blivit för mycket av de goda idag, så de är väl inte så konstigt om de blir lite kvällsdepp för min del..
Kommentarer
Trackback