SnaadraH

Lyckat att somna på soffan efter jobbet för andra dagen i rad.. Kommer garanterat sova som en kratta i natt igen.. Nåja, jag får skylla mig själv som sätter mig i soffan, borde ta tag i sysslorna istället direkt efter jobbet, men att sitta och äta ensam vid köksbordet känns så tråkigt. Hatar det.

 

Annars hittade jag det perfekta huset idag. Innan jag ens sett hur många rum, eller hur stor tomt det var, så kände jag i kroppen att det var rätt. Bara av att se en bild kände jag det. Ringde direkt till Fredrik, men som vanligt är det ju en sak som alltid sätter stopp. Jag har inget jobb, jag får inte ta ett huslån, när jag går skola har jag inte råd att spara till en kontantinsats.

Sen tyckte Fredrik att det blev för långt pendlingsavstånd, då ville han hellre hyra en jävla lägenhet som ligger närmare. Men varken jag eller Fredrik vill bo i lägenhet, just pga vårat stora instresse - bilar. Vart ska vi ha alla bilarna? Varken jag eller Fredrik har hjärta till att göra oss av med dem..

Och så är det ju hundarna. Man har ju liksom blivit bortskämd med att kunna släppa ut hundarna på gården direkt på morgonen istället för att springa ner för en massa jävla trappor och sen upp igen. Tar en jävla tid, speciellt om man är morgontrött och måste stressa varenda eviga morgon. Dessutom vägrar Lotus in i det sista med att skita i koppel, han håller sig så länge det går, och han måste ha en buske eller stor snöhög om han ska klara av att skita med kopplet på.

Nä, jag känner att jag hellre bor kvar i den här hålan och får bo i hus, istället för att bo i en skruttig hyreslägenhet i Gällivare.

Alltid är det något som ställer till problem. Kommer aldrig kunna flytta härifrån.. Kommer bli fast här i Kalix, där jag trivs, men stället ger mig ju ingenting, inte ens ett jobb. Jag får vara glad om jag får en massa spring-vik. Men vem fan vill ha en sådan osäker vardag och vänta vareviga dag på att kanske få några timmars jobb? Inte jag iallafall.

 

Har kommit in i en period igen då jag bara ser allt negativt. Allt är bara skit.

Är trött på att alltid sitta med gråten i halsen när jag väl är hemma igen.

 

I veckan har jag fått höra en del saker, som jag inte vill höra. Jag vill inte höra att jag fortfarande är ung och har all tid i världen på mig. Bara för att jag är ung betyder det inte att jag funkar som jag ska. Känner mig mycket, mycket äldre än mina fjuttiga 21..

Vill inte höra att det kommer bli en massa jobb nu när det kommer gå så många i pension, det har sagts så i flera år och fortfarande finns det inga jobb, om man nu inte är lärare dvs!

Vill inte höra: "livet har ju bara börjat för din del".. Nej, livet har börjat för mig för många, många år sedan. Men de kan ju inte dem veta. Jag är inte och har aldrig varit som alla andra.

 

Är trött på dessa ångest attacker som kommer när jag börjat tänka för mycket. Jag vill göra något med mitt liv, men jag känner att jag står och trampar på samma ställe. Ibland känns det som att jag är på god väg att komma på vad det är jag vill göra, men så är det alltid något som sätter käppar i hjulet.

Jag kommer sluta som en bitter gammal surkärring, som sitter där med sina hundar, helt avskärmad från resten av världen. Inga barn, så jag har ingen som kommer och hälsar på. Får leva på havregrynsgröt under mina sista år för att jag inte lyckats få ihop en någorlunda pension så man har råd att överleva.