Dag 03 - mina föräldrar
Ja.. Vad ska jag säga om mina föräldrar?
Kan börja med att säga att det inte finns något att säga om min pappa. Han är död sedan -92.
Min mamma..
Kristina heter hon, är 38 år. Så ja, de som kan matte förstår ju då att hon var 18 år när jag föddes.
Är stolt över min mamma, hon fick barn som ung, och hann inte ens få ett jobb innan hon fick reda på att jag var planterad i hennes mage. Jag kom januari -91, och i december -92 kom min lillebror Robin, så vid 20 års ålder var hon 2 barns mamma. Kan nog säga att hon var ensamstående, vad jag vet så var mamma ensamma med oss.
Mamma kämpade med att ge oss tak över huvudet, såg till att vi hade mat på bordet och att vi var hela och rena. Hon har inte haft det lätt, men som tur är har hon haft min mormor som har ställt upp och hjälpt henne.
Mamma tänker mer på andra än hon tänker på sig själv.. Först nu på senare tid som hon börjat köpa lite mer kläder åt sig själv, unnar sig själv en hårförlängning osv. Det är hon värd.
Mamma är i princip pedant, vi brukar skoja med henne om det. Hon kan bara inte gå omkring och se hur stökigt det är där hemma hos dem. Hon städar och plockar hela tiden. Vi barn har alltid varit stökiga av oss, mamma har bett oss städa upp men det har alltid slutat med att mamma städat upp i våra rum.. Får lite dåligt samvete nu när jag tänker på det..
Jag har aldrig varit den som fått de dyraste märkeskläderna, dyra smycken eller några dyra saker över huvudtaget, men jag har fått något så mycket, mycket bättre!
Jag har fått ha kaniner, marsvin, hamster, hund.. Jag har fått ha djur omkring mig, och djuren är det som står mig närmast hjärtat. Innan vi skaffade min första hund, Wille, så hade vi en katt, som fick ungar titt som tätt. Jag har helt enkelt fått växa upp med djur, vilket jag inser nu, har betytt mycket mer för mig än alla de där dyra materiella grejerna.
När jag varit sjuk, vilket jag ofta varit, så har mamma alltid funnits där. När jag varit magsjuk så har mamma hållt upp mitt hår, när jag fått mina andningssvårigheter mitt på nätterna har mamma flugit upp ur sängen och gett mig medicin, té och glass, allt för att få ner svullnaden i halsen.
Även om mamma hade dåligt med pengar, så fick jag ta ridlektioner i flera år. Ridlektioner är inte det billigaste kan jag tala om.
När jag varit ledsen pga killar, så har mamma varit där och tröstat mig, och hjälpt mig att städa bort minnen från mitt rum. En gång blev jag ledsen mitt i natten, klockan var långt efter tolv, och när jag gick gråtandes till mamma där hon låg och sov, steg hon genast upp och hjälpte mig städa bort alla minnen.
Även om jag aldrig säger det åt mamma, så älskar jag henne. Hon har gett mig så mycket, som jag inte uppskattat då, men som jag uppskattar nu när jag blivit äldre och förstår bättre.
