SnaadraH

Gör ont att kolla min blogg, eftersom headern innehåller bilder på Steven.. Man påminns om honom varje dag..
Saknar honom så det gör ont. Flera dagar i veckan, sen han flyttade, har jag gråtit mig till sömns för att jag saknar honom så fruktansvärt mycket.

Har inte hört något från hans nya ägare heller.. Mejlade honom nyss och hörde hur Steven mår..

Usch så jag saknar honom. En stor sorg.
Skulle jag kunna ändra på mitt beslut med att sälja honom, så skulle jag det. Jag skulle ha haft kvar honom, och farit till läkare och fått nå allergitabletter eller något.. Bara jag hade haft honom kvar här..

Nu har jag ingen att dansa omkring med i köket..
Ingen som kommer och trycker sin stora blöta nos mot mig..
Ingen som vill träna med klickern..
Ingen som snor vedträn och springer omkring som en tok ute på gården och vägrar ge tillbaka de..
Ingen som jag måste gömma skorna för..
Felix har ingen att köra race med på gården. Ingen som jagar honom.. Ingen som han kan bita i öronen..
Man märker att Felix inte tycker om ensamheten. Han försöker få katterna att jaga honom fram och tillbaka över gården, men dem fattar inte..
Gud så jag saknar Steven! :'(

Men han har det säkert bra där han är nu!
Om de nya ägarna skulle se det här inlägget och vela ge tillbaka honom (vilket inte är troligt), så skulle jag inte ta tillbaka honom. Han skulle nog inte vara samma hund som då..
Men jag kan bara inte låta bli att sakna honom.. Så är det..
Även jag har ett hjärta, ett samvete..