SnaadraH

Jag blir så arg på mig själv ibland..
Är grymt sugen på skinksallad.. Har varit det nu i två dagar men har inte tagit mig iväg till affären.
Varför?
Jo, söndag blev det alldeles för sent och affären hann stänga. Igår hann jag inte för att jag fick tjorva en massa och det blev för sent.
Sen så har jag dragit ut på det, för jag måste ha någon med mig när jag handlar. Kan inte gå in i en affär ensam.
Genom mina möten hos kuratorn så har hon kommit fram till att jag lider av social fobi. Kanske inte den starkaste som finns, men om jag inte gör något åt den så blir den värre.

Från Wikipedia:
"Det kan vara mycket besvärligt att ha ett fungerade liv när man har social fobi; vardagliga saker som att jobba, gå i skolan, åka buss och handla är ofta väldigt jobbiga. Situationer där uppmärksamheten riktas mot personen kan vara speciellt jobbiga, som till exempel att redovisa eller hålla tal inför en grupp människor. Därför börjar dessa personer ofta att isolera sig mer och mer. Detta skapar en ond cirkel då den sociala fobin ofta blir värre och värre på grund av att de inte träffar några människor och rädslan för sociala situationer växer."

Ja, som sagt, jag klarar inte av att handla ensam. Bara tanken att gå in på en affär ensam får min mage att vrida sig och ångesten närmar sig.
Skolan blir lidande, jag klarar inte av att sitta ensam på skolan. Så för det mesta när jag vet att jag kommer bli ensam på tex raster, då sitter jag nästan alltid i omklädningsrummet och degar. Redovisningar är bara att glömma, jag får sådan panikångest och hittar på en massa anledningar till att inte redovisa. Vet jag om att det ska redovisas sätter jag mig längst bak i klassrummet om det går, och hoppas på att läraren inte ska se mig.
Bussen var jobbig i början. Tycker fortfarande att den är jobbig och försöker alltid hitta en plats som är tom, så jag får sitta för mig själv. Vill inte ha någon bredvid mig.
Träffa nya personer är svårt för mig. Ångesten dyker upp där också.
Umgås med folk är i princip helt borta. Om man inte räknar med klasskompisarna så är jag bara med Fredrik (lite svårt att inte vara med honom när vi bor under samma tak). Jag vågar inte kontakta någon och fråga om någon vill umgås. Vet inte vad jag ska säga, vad jag ska prata om överhuvudtaget, eller vad jag ska göra.

Vill att det här ska försvinna..