Dag 17 – Mitt favoritminne
Jag har några favoritminnen, men det bästa måste nog vara den dagen jag fick min första hund, Wille.
Hade tjatat på min mamma i flera år om att jag ville ha en hund. Vi hade haft två hundar tidigare, en Papillon tik vid namn Pimu, som blev ca 13-14 år tror jag. Hon fick livmoderscancer och fick avlivas.
Sedan hade vi haft en Berner sennen, Hampus. Han blev inte så gammal.. Han var på foder en gång hos en kvinna, och efter det så accepterade han inte män. Antagligen hade kvinnan haft män hos sig som inte varit snälla med honom. Fick även problem med öronen, som inte gick att bota och han led nå fruktansvärt och blev lite aggressiv pga de, så några år gammal fick han somna in.
Så ja, efter flera års tjatande och bläddrande i en rasbok, så gick mamma med på att åtminståne leta efter valpar på nätet. Vi hade några raser vi kollade på via nätet, och mamma hittade en Cavalier kennel i Umeå som skulle få valpar.
Valparna föddes och vi tingade en hanvalp. Oj vad långa de där 8 veckorna var i väntan på att få hämta hem det lilla livet.
Dagen kom då mamma och hennes sambo skulle åka iväg och hämta valpen. Jag gick som på moln hela dagen och det kändes som att klockan aldrig skulle gå framåt! Jag ringde flera gånger för att höra vars dem var, men dem var alltid långt borta och skulle inte vara hemma på länge.
Sista gången jag ringde så sa dem att de var i Kalix, men så hör jag hur det tutar ute på vägen och samtidigt i telefon. Det tog ett tag innan jag insåg att de var hemma!
Ojoj, vilken söt valp! Han skulle egentligen vara hela familjens, men det slutade med att jag blev hans favorit och var i princip min hund! :) Världens finaste hund! <3
Saknar dig <3
