SnaadraH

Jag har sådan ångest nu för allt.. Orkar inte ha en sån här känsla i kroppen nå mera.. Det är för tungt att bära på helt själv. Har på senaste tiden börjat fundera på om jag ska ta läkarens förslag och börja gå hos en kurator.. Vet inte än, är så osäker, men det kanske skulle göra gott?
Vette fan..
Jag kan ju inte precis heller öppa mig för andra, Jag är helt enkelt en person som håller allt inom mig och vill inte att andra ska veta vad som rör sig i min skalle, för det kan göra mig illa sen om någon får reda på det.
Inte ens Fredrik får reda på saker som händer inom mig. Men jag känner att han ändå inte skulle förstå hur jag känner, för inte ens jag förstår riktigt vad det är som rör sig i min lilla skalle..

Sitter och funderar på vad jag skulle kunna göra till middag.. Går det bra? Nej.
Jag har inte den blekaste aning om vad jag ska göra till middag, eftersom jag inte har någon matlust för den delen heller.
Idag har jag ätit en tallrik med lite kräm, sen tvingade jag i mig 2 skivor rostat bröd. Det gick ner efter många om och men.
Apelsinjuice och snus, det är det enda som verkligen kan stanna i min mun idag utan kväljningar!