SVARTSJUKA
Är nu less på de här med svartsjuka, så nu ska jag skriva lite om de..
Ok, man kan vara svartsjuk till en viss nivå, men man behöver ju inte överdriva.. De är ju klart att man kanske känner sig lite svartsjuk någon gång, men bara lite.. Ibland kan svartsjuka vara lite sött.. Men jag verkligen hatar när det går till överdrift..
Man känner sig så instängd. Man slutar i princip att snacka med sina kompisar, bara för att göra den andra nöjd. Man träffar inte någon. Man pratar knappt med sin familj, för då börjar den andra förhöra en och vill veta vad man pratat om osv.. Man orkar inte med sånt..
Det sägs ju att man är svartsjuk pga rädslan över att förlora den man älskar. Men är man för svartsjuk så tar det också död på förhållandet. Det kväver den ena personen och till slut så orkar man inte nå mer, man struntar i alla känslor, man tar och lämnar den andra och försöker gå vidare med sitt liv..
Men herregud.. Varför (!?) ska man vara svartsjuk när man redan har förlorat personen? Man kan ju inte göra något åt de. Man får helt enkelt acceptera situationen så som den är. Man kan inte hålla på och bli sur över att den andra ska träffa någon av det motsatta könet.. Det behöver ju inte betyda att man hoppar i säng med den de första man gör. Man kan faktiskt träffas som vänner också. Men ibland så kanske man vill mer än vän.
Ok, man kan vara svartsjuk till en viss nivå, men man behöver ju inte överdriva.. De är ju klart att man kanske känner sig lite svartsjuk någon gång, men bara lite.. Ibland kan svartsjuka vara lite sött.. Men jag verkligen hatar när det går till överdrift..
Man känner sig så instängd. Man slutar i princip att snacka med sina kompisar, bara för att göra den andra nöjd. Man träffar inte någon. Man pratar knappt med sin familj, för då börjar den andra förhöra en och vill veta vad man pratat om osv.. Man orkar inte med sånt..
Det sägs ju att man är svartsjuk pga rädslan över att förlora den man älskar. Men är man för svartsjuk så tar det också död på förhållandet. Det kväver den ena personen och till slut så orkar man inte nå mer, man struntar i alla känslor, man tar och lämnar den andra och försöker gå vidare med sitt liv..
Men herregud.. Varför (!?) ska man vara svartsjuk när man redan har förlorat personen? Man kan ju inte göra något åt de. Man får helt enkelt acceptera situationen så som den är. Man kan inte hålla på och bli sur över att den andra ska träffa någon av det motsatta könet.. Det behöver ju inte betyda att man hoppar i säng med den de första man gör. Man kan faktiskt träffas som vänner också. Men ibland så kanske man vill mer än vän.
Den du tror att jag ska träffa, den ska jag inte träffa.. Du tror att jag ska hålla på och gå och hora runt där borta eller nå. Men nej, jag ska träffa folk och ha kul.. So what om jag ska träffa en kille där, de har ju ändå inte du med att göra..
Du behöver inte komma och kommentera om att jag går vidare, jag får väl göra vad jag vill med mitt liv?
Dags för dig att acceptera att jag inte är "din lilla flicka" nå mera..
Ta fast och träffa en tjej, det skulle kanske få dig att må gott.. Inte ska du behöva må dåligt.. Även om vi inte är tillsammans nå mer så betyder det inte att jag vill hålla på och bråka och ha det jobbigt.. Man ska väl kunna sluta allt på ett bra sätt.. orkar inte bråka nå mera..
Du behöver inte komma och kommentera om att jag går vidare, jag får väl göra vad jag vill med mitt liv?
Dags för dig att acceptera att jag inte är "din lilla flicka" nå mera..
Ta fast och träffa en tjej, det skulle kanske få dig att må gott.. Inte ska du behöva må dåligt.. Även om vi inte är tillsammans nå mer så betyder det inte att jag vill hålla på och bråka och ha det jobbigt.. Man ska väl kunna sluta allt på ett bra sätt.. orkar inte bråka nå mera..
Kommentarer
Trackback
