Vad ska jag säga?

Kan vissa folk se in i framtiden?
Kan dem de, då vill jag att dem delar med sig av den förmågan!

För 8 månader sedan kunde jag inte veta att busspriset skulle höjas till hösten eller att mina räkningar skulle bli dyrare.  Hur fan skulle jag kunna veta det?
Att folk tycker att man ska ge det dyraste fodret till sina hundar är ju sanslöst.
Doggy, duger det då? Det är hyffsat billigt? Gav det tidigare åt Steven, men då åt han bara upp sin egna skit och magrade. Men Pedigree har inte ställt till några problem, och var billigare. Herregud, min ekonomi håller inte, men jag avstår från att köpa nya skor åt mig själv så att han i alla fall får i sig mat!
Tänk efter nu. Jag går med håliga skor för att han ska få mat. Var nöjda med det istället.

Sen mer med att se in i framtiden.
Jag trodde att jag skulle hinna få körkort så jag skulle kunna köra iväg där det finns lyse för att gå ut och promenera med Steven! Men här sitter jag, fortfarande utan körkort. Det är inte så himla lätt för mig att skaffa körkort då jag har svårt att lära mig att köra, men jag försöker, kan man begära mer av mig?
Jag visste inte då att lastbilarna kör på storvägen som idioter, de gånger jag gått där har vi båda varit nära att bli överkörda! Lastbildchafförerna skiter blanka fan i om man kommer gående med reflexer osv. Jag tänker inte utsätta mitt eller Stevens liv för fara, så enkelt är det.
Jag hinner inte gå ut och gå då det är ljust ute. Det är kolsvart när jag hoppar på bussen, och det är kolsvart när jag kommer hem igen 16.00 med bussen.
Så vad ska jag göra?

Jag kunde inte förutse att jag skulle åka in i en depression. Vem fan kan veta sådant i förtid?!
Det är väl detta som gör att jag blir deprimerad, jag försöker och försöker, men ändå så är det alltid någon som ska kritisera över det som är dåligt. Kan man aldrig få cred för det bra man gör?

Kunde jag till exempel veta att jag reagerar på Stevens päls?
Det är något jag kanske inte skrivit här, men varje gång jag borstar Stevens päls, eller badar honom, då börjar det klia på armarna och halsen, och jag kliar tills det blir sår.
Jag kan inte kela och gosa med honom. Är det mitt fel? Hur fan skulle jag kunna veta att jag inte tål honom?
Visste inte att mamma reagerar på vissa hundraser på samma sätt som mig. Så tydligen gör jag också det. Kan jag hjälpa det kanske?

Jag skulle aldrig ha hämtat Steven om jag vetat om alla dessa problem. Jag funderade, funderade och funderade över min ekonomi. Jag räknade och kollade. Men vissa saker kan man helt enkelt inte förutse.
Kunde jag till exempel veta att batteriet i min bil helt plötsligt skulle dö? Ja där rök 1600 kr på det, eftersom vi behöver min bil.
Man kan aldrig förutse framtiden. Det är de jag försöker komma fram till.

Jag tycker synd om hunden och gör mitt bästa för att han ska komma till ett bra hem. Thats it.
Han behöver bli ompysslad. Jag vill inte utsätta mig för ofta med kroppskontakt med honom då jag kliar sönder mig själv. Och Fredrik vill inte hålla på med honom. Så det finns ingenting jag kan göra åt de.

Fredrik sa från början att Steven blir min hund, han ska inte ha något med Steven att göra.
Men han är snäll och ställer upp och låter hunden springa runt på gården, och när jag verkligen inte haft pengar så har han köpt en säck mat åt hunden.
Ska jag begära att Fredrik betalar en matsäck på flera hundra när han sparar så mycket han kan? Jag har inte råd att betala tillbaka åt honom.

Så nu är det slutdiskuterat om Steven.
Folk blir sura när jag säger att jag sätter ett skott i pannan på han om han inte får ett hem.
Men vad fan ska jag göra då? Kommer jag mig inte iväg till skolan så får jag inga pengar, och då kan jag tala om att hunden blir då fan utan mat! Då får han äta skit ute på gården för att överleva!
Jag reagerar på honom och kan inte ha kvar han. Ska jag sitta här som en enda stor sårskorpa då om jag inte får sålt honom? Är det rättvist mot mig?
Har någon någonsin tänkt på mig? hur jag mår? Nej, ingen bryr sig ett jävla skit om man är allergisk eller inte, det är alltid djurens bästa som kommer först.

Så enkelt är de, får jag inte sålt honom, då vet jag inte vad jag gör, för jag orkar inte sitta och klia mig längre!

Dessutom så är han elak mot småhundarna. Felix var här först! och han är fan den som stannar! Fredrik älskar Felix. Så varför ska felix åka då?
Steven har skadat Felix så många gånger, han har gjort så att felix har men för livet i högra bak benet. Om felix överanstränger sig så låser det sig , så Fredrik vägrar ha med hunden att göra, de enda han gör är att släppa ut honom på gården. Sen får det vara nog.
Jag tänker inte ha en död felix pga en hund som jag ändå inte kan ha kvar. thats it. där har ni en massa saker att fundera på. Och där är anledningar till att jag ska sälja honom.

Kommentarer

Vad har du på hjärtat?:

Ditt namn tack!:
Kommer du tillbaka?

E-postadress: (ej nödvändigt)

Har du en blogg?:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0