Torsdag
Huuh vad jag sovit för lite timmar. Kanske fått ihop ca 3,5-4 timmar. Var tvungen att avbryta för ett toabesök ;p tur att det oftast bara är 1-2 gånger per natt! Har ändå en jävla tur med kisseriet trots att jag är höggravid :) Är ändå inte så ofta jag måste på toa! Tycker de flesta som är gravida "gnäller" om att de typ får bosätta sig på toa de sista veckorna ;pAja. Innan jag hann komma mig i säng igen så hade jag ju piggnat till, börjar vara kyligt i huset då det blivit kallare igen under natten.. suck.Bestämde att jag bannemej ska sova minst två timmar till innan jag stiger upp från sängen. Är redan zombie så det räcker och blir över.Sen insåg jag att jag fyller år imorgon. Det ger mig nästan bara ångest. 23 jävla år. Känner mig inte alls så gammal! Nu blir jag lika gammal som Fredde var när vi träffades. Jag fattar INTE vad han såg i en 17 åring! Tycker nu att 17 åringar är så... små. De är fasen kläppar! Ja. Jag har tydligen blivit gammal ändå.Det får mig att tänka på att jag alltid velat bli ung mamma. Jag blir inte någon sådan. Visst, 23 är ju inte urgammalt, men det är inte så ungt som jag velat.På ett sätt känns det ändå positivt att det inte blivit barn tidigare. Jag hade inte varit mogen för det. Visst, man växer säkert in i rollen osv. Men med tanke på mina diagnoser så behövde jag nog dessa år till att växa upp lite. Tjäna mina egna pengar och framför allt - lära mig hantera pengar! Under mina maniska perioder har det varit allt annat än lätt att hålla kvar sparade pengar. Nu är i och för sig nästan allt borta, men då har jag köpt grejer till bebis och till huset. Inte onödigt skit som förr.Fan så jag vuxit som person under graviditeten. Helt klart min räddning :)Sen har jag ju helt klart förändrats pga mitt jobb! Tror det är omöjligt att inte förändras när man jobbar med människor. Åtminståne jag har fått en liten annan syn på livet.Efter sommarens prövning på jobbet har jag insett att jag klarar mycket, speciellt psykiskt!Stressen som varit på jobbet och jaa. Jag lyckades stå ut och gå igenom en av mina värsta mardrömmar! Mitt gamla jag hade aaaaldrig klarat av att gå igenom det. Det finns vissa saker som jag inte vill ha att göra med och vill lämna i det förflutna. Nu var en del sår tvungna att rivas upp och bearbetas på nytt. Fick helt enkelt acceptera läget. Det gick ju ändå ganska bra. Men jag undviker helt den typen av press igen.Jag lyckades vara proffessionell på jobbet och lämna privatlivet utanför helt enkelt! Vuxenpoäng.Inte illa, med tanke på att jag inte har samma spärrar som normala människor har. Jag inser aldrig att jag gått för långt innan det är för sent, och oftast inte ens då.Nu spårade jag iväg igen. 23 år. usch vad gammalt det låter.
Kommentarer
Trackback
