jag har blivit mormor!
Jag har länge hållt på att spekulera i att jag varit påväg att bli mormor, men aldrig varit riktigt säker. Sigrid är en utekatt och nu när det är sommar så finns det ju en massa nom nom där ute åt henne.
De är nu en månad sedan jag började fundera i de här tankarna, sa också till Fredrik "om hon är på smällen, så kommer ungarna om 3-4 veckor"..
Började tro att mina misstankar var helt fel, då Sigrid för 1½ vecka sedan blev så smal helt plötsligt. Magen var i princip borta. Förra helgen så började magen bli större och större, Fredrik satt och bad till högre makter om att det skulle vara små kissebebisar i hennes mage (han älskar kattungar, efter att Kissen föddes är han helt frälst i katter).
Idag blev Fredriks önskningar sanna.
Vi låg i sängen och drog oss när vi vaknat. Jag tyckte mig höra små skrapljud under sängen, men brydde mig inte så mycket då jag tänkte att de var Felix som låg där under, som han brukar göra ibland.
Fredrik däremot hade tyckt sig höra lite pip. Men sa inget åt mig om de.
Vi var ute på gården med hundarna och så började Fredrik fråga vart Sigrid tagit vägen. Jag sa att hon mest troligt är ute någonstans, att hon säkert försvunnit och tryckt ut ungarna i skogen för att hon inte hunnit hem. Trodde att hon gått ut igår då jag på morgonen satte upp dörren för att få in lite frisk lust i huset.
Fredrik kunde inte släppa tankarna om pipet under sängen, så han gick in i sovrummet och lyfte på sängen, och där låg Sigrid!
"SANDRA! Sigrid ligger här under sängen, jag tror det är kissebebisar här också!"
Behöver jag säga att jag sprang dit? ;p
Hämtade en låda som Fredrik skar till med en kniv. Sedan lyfte jag i bebisarna och Sigrid i lådan.
Det blev fyra stycken små underverk. Alla ser som dem ska och det smaskar på för fullt där i lådan :) Känns skönt att alla verkar vara friska, då det inte blev så roligt då Kissen föddes, hans bror hade gomspalt och dog dagen efter födseln då han inte kunde dia.
Nu får vi hoppas på att alla bebisarna är friska och överlever :)
Sigrid, den lyckliga nyblivna mamman. Detta är dock en gammal bild.
De är nu en månad sedan jag började fundera i de här tankarna, sa också till Fredrik "om hon är på smällen, så kommer ungarna om 3-4 veckor"..
Började tro att mina misstankar var helt fel, då Sigrid för 1½ vecka sedan blev så smal helt plötsligt. Magen var i princip borta. Förra helgen så började magen bli större och större, Fredrik satt och bad till högre makter om att det skulle vara små kissebebisar i hennes mage (han älskar kattungar, efter att Kissen föddes är han helt frälst i katter).
Idag blev Fredriks önskningar sanna.
Vi låg i sängen och drog oss när vi vaknat. Jag tyckte mig höra små skrapljud under sängen, men brydde mig inte så mycket då jag tänkte att de var Felix som låg där under, som han brukar göra ibland.
Fredrik däremot hade tyckt sig höra lite pip. Men sa inget åt mig om de.
Vi var ute på gården med hundarna och så började Fredrik fråga vart Sigrid tagit vägen. Jag sa att hon mest troligt är ute någonstans, att hon säkert försvunnit och tryckt ut ungarna i skogen för att hon inte hunnit hem. Trodde att hon gått ut igår då jag på morgonen satte upp dörren för att få in lite frisk lust i huset.
Fredrik kunde inte släppa tankarna om pipet under sängen, så han gick in i sovrummet och lyfte på sängen, och där låg Sigrid!
"SANDRA! Sigrid ligger här under sängen, jag tror det är kissebebisar här också!"
Behöver jag säga att jag sprang dit? ;p
Hämtade en låda som Fredrik skar till med en kniv. Sedan lyfte jag i bebisarna och Sigrid i lådan.
Det blev fyra stycken små underverk. Alla ser som dem ska och det smaskar på för fullt där i lådan :) Känns skönt att alla verkar vara friska, då det inte blev så roligt då Kissen föddes, hans bror hade gomspalt och dog dagen efter födseln då han inte kunde dia.
Nu får vi hoppas på att alla bebisarna är friska och överlever :)
Sigrid, den lyckliga nyblivna mamman. Detta är dock en gammal bild.
Kommentarer
Trackback
