Dålig tisdag
Det finns saker som mitt psyke verkligen inte tål. Det är om man säger en sak och gör en annan.
Som en sak, Fredrik sa att han skulle köra mig till bussen varje dag om jag flyttade hit. Nu har han börjat bryta det löftet. Fine, men ändå. Gå med dåliga jävla skor på en hal väg som är starkt trafikerad, det är inte så jävla roligt kan jag tala om, speciellt inte när det kommer lastbilar.
Hela förra veckan fick jag gå till bussen, och jag var livrädd varje gång. Och för mitt humörs skull, så ska jag inte börja utmana ödet och gå på en väg där jag håller på att bli överkörd femtioelva gånger, då är min dag förstörd.
Fredrik sa igår att han ska komma hem så att han hinner köra mig till bussen, "för att de är kallt", men jag vaknar kl 7, och ingen Fredrik är hemma. Sminkar mig, borstar håret, klär på mig, släpper ut hundarna, kl är 7.20 och ingen Fredrik är hemma.
Jag förbereder mig för att köra till Granån, men då har jag ingen varmt jacka här i huset, eller någon halsduk.
Fredrik kommer hem 7.26 typ.
Låset till min skitbil har frusit igen och jag får inte upp dörren, så det blev ingen halsduk. Sen när jag insåg vad klockan var, + att bilen jävlades, så gick jag in och sket i att fara någonstans.
Jag åker ingenstans utan jacka när det är -5 utomhus, big NO NO.
Nu ligger Fredrik i sängen och tjurar. Varför ska han tjura? Han behövde inte ha kommit överhuvudtaget så tidigt hem, eftersom HAN VET hur jävla stressad jag blir om sådant händer, då blir jag på dåligt humör och åker inte till skolan. Så enkelt är det. Vi har snart bott ihop i ett år och det har fortfarande inte landat i planeten på honom att han inte kan komma i sista sekund när det gäller mig, för jag exploderar, jag verkligen HATAR att stressa.
Det är ett tecken på att han inte har lärt känna mig, eller ens vill känna mig.
så idag inser jag, Fredrik lever tillsammans med en tjej som han inte lärt känna, och lärt hennes brister, även fast det gått ett år snart som sambos.
Herregud.
