SnaadraH

Jag måste bara skriva av mig här.. Jag orkar inte hålla inne mycke mer..
Har suttit och gråtit i telefon i en timme när jag pratat med Fredrik. Det går nästan inte en dag utan att jag gråter, och jag kan börja gråta för minsta lilla sak.. Tex en pälstuss på golvet, då kan tårarna börja rinna...

 Jag kan inte åka någonstans.. Man vet aldrig när bussarna känner för att rulla förbi här.. Jag har inget körkort, så jag kan inte åka in till Kalix för att hitta på något.. Jag är fången i mitt eget hem...

Varför ska jag åka in till Kalix egentligen? Vad har jag där? En farmor som favoriserat min syster, som för det mesta bara gnäller på mig.. Visst, hon vill mig väl, men varför ska hon hålla på och gnälla de få gångerna hon ringer? Hon ringer typ 1 gång varannan vecka om jag har tur.
Vad mer har jag i Kalix? Inte är det mycket..

Jag har inga vänner.. Ja Mia och Sofia har jag, och det är jag glad för! De är dem enda som försöker hålla kontakten med mig.
De jag umgåtts med i Happis när jag bodde där, inte är det någon som försöker hålla kontakten så speciellt mycket... Alla andra man någonsin umgåtts med håller inte heller kontakten.
De få gånger man skriver på msn eller sms, då är det "hej, vad gör du?" .. man svarar på det och ställer samma fråga, sen efter det blir det typ bara ett "mmm" eller "japp" och så slutar man skriva..
Vissa som i alla fall pratar med mig, för mig verkar det bara som att jag duger att prata med ifall man ska supa eller nå.. Annars hör dem aldrig av sig, men när det gäller skjuts eller fest, då kan dem börja sms:a eller ringa..
Varför kan dem inte höra av sig och umgås när dem är nyktra? Duger jag bara till att ringa till och fråga om Fredrik kan köra dem någonstans? Eller fråga om vi ska komma på fest eller om vi ska ha fest?
Kan lite tråkigt faktiskt..

Ingen verkar vela ha kontakt med mig, och ingen verkar vela bli vän med mig heller.. Vad är det jag gör fel?
Är det något jag gör som är felet? Pratar jag för lite? Pratar jag för mycket? Pratar jag om konstiga saker, eller fel saker? Luktar jag konstigt? Är det min fattiga klädstil som får er att tycka illa om mig?
Eller är jag bara så allmänt ful eller nå så att ingen vill lära känna mig?
Snälla, någon.. Kan ingen berätta vad de är jag har gjort fel, vad jag gör för fel nu?
Jag kanske bara är för desperat? Jag vet inte, och skulle gärna vela veta vad som är fel med mig när ingen tycker om mig..

Vad gjorde jag för fel som liten? Vad var det som var så roligt när killarna rev ner min jacka från sin krok och stampade på den? Tjejerna satt på bänken och skrattade åt mig när jag blev ledsen och skrek på killarna. Varför var det så roligt?
Jag fick på mig jackan och när jag gick ut så började killarna som stod där ute att knuffa på mig och lät mig inte gå förbi.. Varför?
Vad hade jag någonsin gjort dem?
Jag gick hem den dagen och klarade inte av att gå till skolan på flera veckor.. Tror jag var hemma närmare 2 månader.. Var på gränsen att jag fick gå om 6:an pga den där händelsen på skolan..

Jag skulle bra gärna vela veta varför folk inte tycker om mig..
Som tex min mammas sambo, han har aldrig tyckt om mig.. Och jag har därför aldrig tyckt om honom.. De är mycket pga honom som jag flyttade till Kalix, för jag stod inte ut med att bo under samma tak som honom..
Ingen vill bo under samma tak med någon som man inte tycker om. Därför är jag så sällan i Happis, jag försöker fara dit de dagar som han jobbar.. Han säger inte ens hej när jag kommer dit..
Han är inte ens trevlig mot Fredrik... Första gången Fredrik var i Happis med mig, då var mamma och dem och handlade när vi kom dit.. Men när dem kom hem, så hälsade mamma på Fredrik hur trevligt som helst, som om hon kännt honom länge, men mammas sambo gick bara in och dissade oss totalt..
Har hänt typ 2 ggr att mammas sambo sagt hej till Fredrik, en gång frågade han om Fredrik ville ha kaffe, och serverade det åt honom.. Och sist vi var där så började han säga vilken sida det var ost på i potatisgratängen..
Okey om han inte tycker om mig.. Men Fredrik har aldrig gjort han något...

Alla det här tjaffsen som varit med mammas sambo, det har förstört mellan mig och mamma..
Känns inte som att hon bryr sig nå mer.. Hon hör aldrig av sig, det är alltid jag som måste ringa.. Det kan gå flera veckor innan mamma bryr sig om att ringa och ska höra om jag fortfarande lever..
Min mamma känns inte som min mamma.. Jag älskar verkligen min mamma, men det känns inte som att hon älskar mig.. Det är som att alla andra syskon och hennes sambo är mer värda än mig.. Tycker ofta att jag varit orättvist behandlad, och jag förstår inte varför.. Visst, jag har varit problem för henne, men tycker inte att det är en anledning till att behandla mig annorlunda..

Visst, jag var en liten olycka, inte meningen att bli till.. En idiot till farsa som gjorde mamma på smällen, vägrade erkänna att han var min pappa, sen när faderskapet var klart och han fick veta att hans mardröm var sann, då gjorde han en annan gravid.. Fy fan vad ansvarslöst, tycker jag.
Jag tycker att han borde ha tagit sitt ansvar över mig, innan han gjort någon annan på smällen, då hade han nog varit i livet idag.. Men är ingen idé att titta bakåt, han kommer ändå inte tillbaka. Och lika bra de, det svinet kan fortsätta ligga i graven och ruttna.


nej, jag är verkligen glad att jag har Fredrik.. Han förstår inte heller vad jag kan ha gjort för fel för att bahandlas så här illa.. Han tycker att jag är precis som alla andra, och lite till.. Men ingen verkar se de, för ingen ger mig den chansen..
Jag har ingen vidare stor lust att fortsätta leva.. Men tack vare att jag har Fredrik, så har jag något att leva för. Jag har någon som älskar mig.. Och jag får inte glömma min mormor.. Som jag älskar så otroligt mycket.. Hon har stöttat mig nu så fruktansvärt det här senaste året.. Jag vet inte vad jag hade gjort utan henne.


Nä, jag klarar inte av att skriva mer.. Tårarna kom nu tillbaka när jag började nämna min älskade mormor.. Saknar henne jätte mycket..