Sorgligaste dagen i mitt liv..

Detta är den sorgligaste dagen i mitt liv! Har aldrig mått så här dåligt.. Det beslut jag tog idag är det svåraste beslut jag någonsin fått ta.. Idag så fick min lilla man somna in .. Det var otroligt svårt.. Som jag skrivit i tidigare blogg så har han inte blivit frisk efter medicineringen, så veterinären sa att jag för hans bästa skulle låta honom somna in.. Så jag bestämde mig för att inte låta honom må dåligt nå mera.. Fick en tid 15.30... Ungefär 15.45 så slog inte hans hjärta nå mer... Det känns så himla hemskt... Har fått gråtattacker fram och tillbaka .. Kan inte sluta gråta.. Många kanske tycker att de är dumt att gråta över en hund, men de tycker inte jag.. Men jag vet att det finns många som förstår mig.
Känns så jävla dåligt, är ju som att jag har dödat mitt barn.. Han var ju min lilla bebis...
Känns då hemskt att den där jävla sjukdomen skulle förstöra hans liv! Han var ju bara 6 år! Känns så jävla orättvist! Varför skulle de här hända?!?!?!
Känns som att de är mitt fel att han var tvungen att dö...

Wille och jag hade ett väldigt speciellt band.. Han var den bästa kompisen som man kunde ha.. Han fanns alltid där. Hur ska jag nu kunna somna om nätterna när han inte ligger på sin bädd och snarkar? Jag hör han inte ställa sig upp för att gå och lägga sig någon annanstans eller för att dricka. Han kommer inte att vara det första jag ser när jag vaknar. Jag kommer inte kunna ge honom hans frukost och sen kunna gå min morgonpromenad med honom.. Det finns ingen tjock liten man som ligger och väntar på att jag ska komma från skolan. Han finns bara inte här nå mer! Han kommer aldrig mer att kunna skälla/yla/gnälla på sitt speciella sätt. Jag kommer aldrig att kunna gå mina promenader och bli irriterad på honom när han hoppar på mina ben och smutsar ner mina byxor när han vill ha kopplet i munnen. Han kommer inte att få hoppa upp och sno min handske och sen vägra släppa den.. Så att jag får frysa om handen... Jag kommer aldrig mer få trycka mitt ansikte in i hans päls och få dra in doften av hans päls.. Jag kommer aldrig mer att gå klia honom mellan hans ögon som han älskar. Jag kommer aldrig mer få reta honom när han tuggar på sina grisöron.. Han finns bara inte här nå mer... Man blir så jävla deprimerad när man tänker på allt det roliga han och jag har gjort tillsammans. Dom stunderna kommer aldrig mer tillbaka..
Jag förstår inte hur jag ska kunna leva utan honom.. Min speciella lilla bebis... Min älskade lilla grisfågel...

Han irriterade folk när han snarkade och folk tyckte att han var tjock , men det fanns nog INGEN som inte föll för honom. Han hade en sån speciell charm.. Det var något med honom som gjorde att dom flesta började tycka om honom ..
Orkar inte skriva nå mer .. Är alldeles för ledsen...

2/7-01  -  24/10-07... 

image2

Kommentarer
Postat av: Sofiie

:( Jobbigt!

2007-10-24 @ 19:32:20
URL: http://sofiie88.blogg.se
Postat av: Hanna

fy ! =/ jobbigt ..

2007-10-24 @ 19:34:48
URL: http://alltomhanna.blogg.se

Vad har du på hjärtat?:

Ditt namn tack!:
Kommer du tillbaka?

E-postadress: (ej nödvändigt)

Har du en blogg?:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0